- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
74

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

helger. De, vilkas säd just maldes, höllo till i
kvarnhuset, de andra sutto inne i mjölnardrängens
lilla kammare och hörde på Mateusz, som
tydligen berättade något roligt, för oupphörligt brusto
de i skratt.

Antek vände på tröskeln och gick upp i kvarnen
att leta rätt på Franek.

— Han står borta vid dammen och pratar ined
Magda, hon ni vet, som klockarns kört ur huset.

— Mjölnarn har sagt han skall köra av honom,
om han en enda gång till träffar på flickan i
kvarnen, hon satt här hela nätterna, för vart skulle
hon ta vägen, kraken? förklarade en för honom.

— Det som är lust om vårn blir last om vintern,
tillfogade en annan skrattande.

Antek satte sig vid valsen, där finaste mjölet
maldes, mittför den vidöppna dörren till
drängkammarn så, att han såg Mateusz’ rygg och
huvudena på de andra, som lyssnande böjde sig emot
honom. Han skulle till och med kunnat höra
vad de sade, så pass nära var han, men kvarnen
bullrade för starkt, och inte heller hade han lust
att lyssna.

Han stjälpte omkull sig på säckarna och halvt
lurade av, trött som han var.

Kvarnen dundrade oavbrutet, riste i alla fogar
och arbetade för fullt, hjulen klapprade som om
hundra kvinnfolk smällt med sina klappträn,
vattnet spolade kluckande och gurglande över dem,
slog sig till fräsande skum och vita trasor och
störtade med dån i floden.

Antek väntade kanske en timme på Franek,
men till sist reste han sig för att gå ut och leta
efter honom och på samma gång ruska litet på
sig, för han höll rent på att somna. Porten låg
strax bredvid kammarn, han gick förbi och hade
redan lagt handen på dörrklinkan, då han med
ens stannade. Han hörde Mateusz tala:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free