- Project Runeberg -  Bönderna / 2. Vintern /
105

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

I krubban han vilar,
vem är som ej ilar...

Det gick som ett böljesvall genom kyrkan, folket
reste sig, och med fulla lungor stämde det iri i
sången.

Träden vaggade och ljusen flämtade för denna
storm av trosvarma röster.

Och så sammansmälta voro de nu till själ pch
tro och tunga, att det var som om en enda stämma
höjde denna mäktiga sång, som brusade fram ur
alla hjärtan och lade sig för det heliga
Jesus-barnets fötter.

Då även andra mässan var slut, började kloc-.
kärn spela julmelodier i så sprittande takt àtt
människorna fingo svårt att hålla sig stilla. De
svängde på sig, de stampade, vände sig mot koret
och började sjunga glada julvisor till klockarns
melodier.

Endast Antek stämde inte in med de andra. Han
hade kommit tillsammans med hustru sin och
Stachs, men hade låtit dein stiga på och själv
stannat nere vid bänkarna; han ville inte längre
intaga sin förra plats bland gårdsägarna framför
altaret. Han såg sig just om efter en sittplats,
då han blev varse fadern med hela hans hus. De
banade sig fram genom trängseln, och främst gick
Jagna.

Han drog sig bakom en gran och släppte henne
inte ur sikte vidare, ty lång som hon var kunde
han lätt följa henne med ögonen. Hon satte sig
ytterst på en bänk i stora gången och utan
att tänka på vad han gjorde, knappt medveten
om det, banade han sig envist väg genom
trängseln, ända tills han var framme hos henne, och
vid knäfallet under mässan lade också han sig
på knä och lutade sig så tätt intill henne att
hans huvud berörde hennes knä.

Hon märkte det inte genast, ty det lilla :vaxlju-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 14 20:45:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/2/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free