Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Anteks tittade hon också in, men oftast mötte
hon honom, då han gick från arbetet, och det
var då hon viskade nyheter från Jagna i hans
öra.
Ett par veckor efter prästens besök hos Boryna
fick hon fatt på honom vid dammen.
— Du må tro gubben skällde ut dig med
besked för prästen.
— Vad gläfste han om nu då? slängde han
vårdslöst fram.
— Han sa att du viglar upp folk mot
herr-gårn, att en borde låta bura in dig och mycket
annat...
— Låt7en försöka på! Innan de tog mig, skulle
jag sätta en hane på taket hans, så att inte sten
på sten skulle bli kvar! ropade han lidelsefullt.
Hon sprang genast till gubben och upprepade
orden. Han funderade länge och sade till sist
lågmält:
— Det vore likt honom, den där rackarn, det
vore likt honom. Mera sade han inte, han ville
inte inlåta sig i förtrolighet med ett kvinnfolk,
men när sedan Roch kom på kvällen, anförtrodde
han sig åt honom.
— Tro inte allt vad Jagustinka bär fram, hon
är en elak kvinna.
— Det kanske inte är sant, men sånt där har
hänt. Gubben Pryczek tände ju på hos sin svåger
för att han lurat honom vid arvskiftet, han fick
sitta inne för det, men gjort var gjort i alla fall.
Och lika väl kan Antek tutta på, han måste ha
låtit undfalla sig något ditåt, hon kan ju inte
rent ha hittat på det.
Roch, som var en god människa, blev djupt
bedrövad och började förmana:
— Försona er, ge honom med av jorden, han
måste ju också leva. Då tar han sitt förnuft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
