Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
av staket, apelgårdar och lysen. Han begrep
ingenting, kände bara att en övermäktig kraft tog
honom om strupen och pressade honom mot jorden,
lade ett ok på och skräckslog honom.
Med bävande hjärta blickade han på de
upplysta fönstren, ty det föreföll honom att de
vaktade honom, följde honom med ögonen och i
en obruten kedja närmade sig honom. I nästa nu
skulle de kasta sig över honom och slå honom i
bojor, så att han varken kunde röra sig, ropa eller
fly. Han tryckte sig intill ett träd, och alldeles
uppgiven av fasa hörde han hur stränga ord av
fördömelse slungades emot honom från husen,
från alla skuggorna, från fälten, från själva himlen
— hur hela folket kom tågande emot honom.
— Rätt åt mig, rätt åt mig! viskade han ur
djupet av sitt förkrossade hjärta, gripen av dödlig
ångest och kuvad av byns starka makt.
Ljusen slocknade det ena efter det andra, byn
försjönk i sömn, regnet duggade ner och
riss-lade i de lutande träden, ibland skällde en hund.
En hemsk stillhet rådde omkring honom, då han
slutligen vaknade till besinning och sprang upp.
— Det var rättvisa ord, det var det!... Men
ge igen skall jag... om det också skulle kosta
mig aldrig det, så, hunna, betalt skall han få!
skrek han vilt och knöt nävarna åt byn och hela
världen.
Han tryckte ner mössan i pannan och gick till
krogen.
19. — Reymont, Bönderna. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
