- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
295

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295

föda mig för inte ?... Jag är så skral så, vareviga
dag väntar jag slutet. Visst skulle det vara gott
att få dö hos släkten, visst vore det det... om
också bara i båset där kvigan har stått. Hela
fyrtio gulden har jag till begravningen ... så det
blir till en mässa också... riktigt hederligt... eller
va? Och fjäderbolstern skulle ni få efter mig...
Ni kan vara lugn, jag skall dö så tyst så, ni
kommer inte att inärka’t... och så snart så ...
stammade hon osäkert och väntade med bultande
hjärta på att han skulle säga: Stanna!

Men han sade ingenting, tycktes inte alls
begripa, bara sträckte på sig, gäspade och
började masa i väg bort till logen för att ta sig en
lur i höet.

— En gårdsägare som ni... nej det förstås ...
inte!... En tiggarkäring som jag... småsnyftade
hon och såg efter honom med sina urvattnade
ögon.

Långsamt släpade hon sig i väg därifrån, och
gång på gång satte hon sig hostande att vila litet
vid dammen. Som alla dar gick hon åter att se sig
om i byn efter något ställe där hon kunde få dö
i anständighet, som en välaktad person. Hon
drev genom byn likt en spindelvävståga, som
flyger för vinden och inte finner fäste.

Och folk skrattade åt henne och rådde på skämt
den stackarn att hon skulle ta in hos släktingarna,
och till Klembs sade de också liksom i all
vänskaplighet:

— Hon är ju släkt med er, pengar till
begravningen har hon och kommer inte att bli
långvarig i stugan hos er... Och vart skall hon ta
vägen ?

Allt det där kom Klembowa i tankarna, då
mannen berättade henne händelsen med Agata. De
hade redan lagt sig, och när barnen somnat,
började hon sakta övertala honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free