- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
37

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

klagat till himlen, och all gråten och jämmern
kring den nyuppkastade graven klagade med över
det oundvikliga ödet och den eviga oförrätten
som mänskan har att lida.

Så började folket långsamt skingra sig. En
och annan föll på knä en sista gång, en och
annan läste än en bön för de döda, somliga
bara strövade omkring bland gravarna sorgsna
och begrundande i hågen, somliga styrde trögt
stegen hem mot stugorna och tittade sig
förväntansfullt om, för smeden och Hanka hade redan
börjat bjuda in en del på gravöl, som skick och
sed är.

När gravkullen var tillklappad och det svarta
korset nergrävt, togo de anförvanterna emellan sig och
vandrade i väg allasammans, språkade så smått,
sade ett tröstens ord och fällde en tår då och
då...

I Borynas stuga var allt redan ordnat och
färdigt, längs väggarna stodo bord och långa
bänkar, och så snart alla slagit sig ner bjöds
det brännvin och bröd.

Värdigt och allvarligt drack man varandra till,
tog sig en beta bröd eller två, och klockarn
började läsa böner ur bok, och sedan togi han
upp litanian. Alla stämde andäktigt in och
av-bröto sig endast när smeden lät flaskan gå laget
runt på nytt och Jagustinka bjöd omkring bröd.

Kvinnfolken hade samlat sig på andra sidan
förstun hos Hanka. De drucko te och åto
sockerkaka, och anförda av klockarmor sjöngo de så
hjärtans andäktigt och nitiskt att hönsen började
kackla i apelgården.

Ja, all heder visades den döde, det åts och
det dracks, det gräts en skvätt då och’ då, och
det sjöngs fromma sånger till hans åminnelse,
som skick och sed bjöd, helst när det gällde
en slik storbonde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free