Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
— Jag går, Hanka, gnällde Jozia och lade
ner huvudet mot bänken.
— Ja sätt svansen i vädret som en kalv och
ränn! murrade Hanka och tittade upp från
rosenkransen.
— Det kväljer mig så dant i magen och1 jag
är precis yr...
— Låt bli och stör, det är strax slut!
Det var så. Den stilla mässan för Borynas själ,
som familjen lät hålla nu åtta dagar efter hans
död, led mot sitt slut.
Alla de närmaste sutto i sidobänkarna, endast
Jagna och hennes mor knäböjde framför själva
altaret. Inga främmande voro med, utom Agata,
som satt och ramsade böner någonstans i koret.
Det var tyst, svalt och skumt i kyrkan, endast
genom mittskeppet flödade en bred ljusväg, för
solen sken in genom den öppna dörren och lyste
ända bort till predikstolen.
Klockarns Michal var korgosse, och som
vanligt pinglade han med klockorna så att det surrade
för öronen, och medan han gastade fram
mässtexten följde han med ögonen svalorna, som då
och då förirrade sig in i kyrkan och ängsligt
skriande susade runt i valvet.
Bortifrån dammen hördes ett smatter av
klappträn, sparvarna kvittrade utanför fönstren, och
utifrån kyrkogården kom gång efter annan en
skrockande höna klivande in i vapenhuset med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
