Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’309
— Jasio, hem med dig!
Han nyktrade till i ett nu. De voro på
poppel-vägen, och modern stod tätt framför dem bister
och obeveklig. Han började stamma något
osammanhängande.
— Gå hem!
Hon tog honom i armen och drog honom
vredgat med sig, och han lät sig undergivet ledas...
Jagna följde efter dem som trollbunden. Men
då tog klockarmor upp en sten från vägen och
slungade den emot henne med rasande förbittring.
— Gå din väg! Gå kusch, hynda! skrek hon
föraktfullt.
Jagna såg sig omkring utan att förstå meningen,
men när de försvunnit drev hon länge omkring
på vägarna, och sedan satt hon utanför stugan
hemma tills det vart ljusan dag.
Timme efter timme gick, tupparna golo, hästarna
gnäggade vid vagnarna kring dammen, byn
vaknade till en ny dag. Folk hämtade vatten i
dammen och motade boskapen ut på bete. En och
annan gav sig redan ut på åkern, kvinnfolk hördes
prata, barnungar började grina i stugorna. Men hon
satt alltjämt orörlig och drömde vaken om Jasio.
Hon tyckte hon talade till honom, tyckte de voro
varann så nära att det lopp en ljuv eld genom
ådrorna, att de alltjämt vandrade samman och
sjöngo, hon mindes inte vad — drömde
detsamma och detsamma i en enda kretsgång.
Modern väckte henne och än mer Hanka, som
kom, redan klädd för färden, och om än tvekande
och försagt först räckte fram handen till
försoning.
— Jag är på väg till Czenstochowa, så förlåt
mig vad jag har försyndat mig mot er...
— Gud löne för det goda ordet, men vad ni
har gjort oss det har ni, muttrade den gamla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
