- On this page / på denna sida
- Vadet
- On this page / på denna sida
- Vadet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga. Först bad jag henne så väl, att hon skulle tala om
vad det var; men när hon inte vill det, så kan jag ju
ingenting göra.
— Ja, om en inte vill säga för sin bäste vän, vad
en har på hjärtat, så har en allt bra litet förtroende
för honom, det är då tydligt, mente Kristin. Nej du,
vidtog hon och reste sig upp imot honom, du har
skrattat och gjort narr av mig, men jag har alltid kunnat
titta dig i ögonen ändå.
Johan måste vända sig bort för den blick, hon gav
honom.
— Johan! sade hon med sin allra lenaste röst och
lade sina händer på hans axlar. Du tycker allt om mig
lika bra nu som förr. Gör du inte det eller vad? Inte
var det meningen att vi skulle skiljas!
Johan vred på sig. Det gick runtomkring i hans huvud.
Han höll handen framför ögonen för att slippa se henne
— han såg henne lika tydligt ända. Men bakom henne
tyckte han sig se Lenas sorgsna ansikte.
— Ja, du må tycka och tro vad du vill, men jag
tror det ändå, sade Kristin, i det hon gled ner igen på
sin pall för att återtaga lövbindningen.
Då hoppade Johan ner av balken. Han slog sina armar
om hennes liv och lyftade henne upp i sin famn. Han
tryckte henne våldsamt mot sitt bröst.
— Kristin, du bränner mig som rött järn, du gör
mig olycklig, men jag tycker om dig ändå. Om det så
bär till himmelen eller till helvetet, så tycker jag om dig
ändå.
Ett sällt leende vilade över Kristins ansikte. Nu hade
hon vunnit målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
