Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 258 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - När Högaslätten och Kullagården barkade ihop efter Fläbben i Boarps begravning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom slå i som folk och tänkte nappa tag i flaskan, snart
jag tyckte, det kunde vara nog. Men med detsamma så
välvde han till, så brännevinet skvalade över både kopp
och fat.

— Nej, tvi! Den göken dricker jag inte, sa jag och ville
stiga opp.

Men jag hade knappt ordet ur munnen och änden av
stolen, innan han drev till mig, så jag slog i golvet och for
halvvägs inunder sängen, där käringen låg med glötten. Det
hade la inte skam väntat sig en sådan traktering, så jag
tänkte inte ett pinal på att fri mig.

Kvinnan till att hoja och skrika. Och pågen ut på vägen
för att få tag i nån av hina gilleskarlarna till hjälp.

Men jag opp igen på golvet — jag har, min no, aldrig
varit justament så blyger för ett nappatag, bara jag har
visst om et — och fick min here i strupen och så satte jag
honom i nanan där på golvet, så bottnen fot ut, och karlen
satt där knippad i klämme, rent som han hade varit
trädder dit.

Sen så gav jag mig på dörren och ut till mitt åketyg.

Men så hade jag varit dummer och tagit av huvudlaget
och hängt på bogträt och bundit hästen i grimman, så jag
kunde inte komma nånstäds, innan jag hade löst
grimmeskaftet och fått på huvudstolen. Och på det viset så fick
oleke tid till att kralla sig ur vaggan och så kom han
sättande ut på gården och bort på mig.

Men då, vill jag säga, då blev jag ända rasande. Och
som han skulle till att hugga tag i mig, så var det jag, som
flög på honom och fick honom i strupen igen och så körde
jag honom baklänges fram imot bistänget och det med en
sådan fart, så han slog kullbyttes över stänget och trädde
bägge benen in igenom stugefönstret. Där blev han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>