Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas Förenta Stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937 Nord-Amerikas Förenta Stater (Historia — 1797) 938
na 1780 bildade ett mot England
riktat neutralitetsförbund. En
engelsk inmarsch i de s. staterna
1779 syntes allvarligt hota det
utmattade N: s ställning, då
ankomsten av en fransk hjälpkår
under Rochambeau f. å.
förbättrade läget. I förening med
Washington ryckte denne in i
Virginia 1781. Här innestängdes
den engelska huvudstyrkan under
Cornwallis vid Yorktown och
kapitulerade 1781. F. å. var hela
N. utom New York befriat. Genom
ett separat fredsfördrag nov.
1782 erkände England sina forna
koloniers självständighet och
avträdde till dem gemensamt
området mellan Mississippi och
Alle-ghanybergen. Freden bekräftades
i Paris 6 sept. 1783, samtidigt
med fredsslutet mellan
Frank-rike-Spanien och England i
Versailles, varvid Spanien bl. a.
återfick Florida. —
Författnings-arbetet och
unionssta-tens första utveckling
(1789—1815). Befrielsekriget med
dess intressegemenskap och
sammanhållning hade skapat
förutsättningarna för ett amerikanskt
statsförbund. Det efter
oavhängig-hetsförklaringen igångsatta
författningsarbetet försvårades
emellertid av stora
meningsskiljaktigheter rörande graden av
sammanslutning, och först 1781 antogos
de 1777 utarbetade
konfedera-tionsartiklarna, varigenom bl. a.
gemensamt statsborgerskap och
en permanent kongressinstitution
infördes. Riksorganisationens
svaghet beredde emellertid stora
svårigheter. Kriget hade
finansierats av varje stat för sig, dels
genom måttlös sedelutgivning, dels
genom merendels indirekta
skatter, medelst vilka de olika
staterna sökte övervältra bördan på
varandra. Också utvandringen,
huvudsakl. till Kanada, av omkr.
60,000 förföljda lojalister
verkade försvagande. Den tilltagande
splittringen födde en opinion för
en centralistisk revision av
kon-federationsartiklarna. Ett på
initiativ av Madison samlat
handelspolitiskt konvent i
Philadel-phia (1787) tog sig uppgiften att
framlägga en ny
unionsförfatt-ning. Denna utarbetades under
medverkan av flera sedermera
ledande statsmän, däribland
Washington som konventets ordförande.
På förslag av Franklin förliktes
genom kongressens uppdelning i
senaten och representanternas hus
de mot varandra stående kraven
på staternas lika inflytande och på
representation efter folkmängd.
En stark verkställande
presidentmakt skapades, och trots
motståndet däremot från de s. k.
anti-federalisterna 1. republikanerna
blev den ”federalistiska”
författningen ratificerad av staterna
efter en hård kampanj samt
trädde i kraft 1789. Till president
valdes då Washington, som
mottog omval 1793 men genom sitt
tillbakaträdande 1797 skapade
prejudikat mot omval mer än en
gång i följd. — Även efter
för-fattningsstridens slut fortbéstodo
de gamla partimotsatserna, ehuru
namnen växlade.
Antifederalis-terna blevo demokratiska
republikaner och sedermera demokrater
(se d. o.). De företrädde de
folkliga kraven på statlig och lokal
självstyrelse, medan f eder
alisterna, sedermera kallade whigs och
republikaner (se dessa ord),
utgjordes av de mer aristokratiska
elementen. Av dessa motsatser
behärskades de första årtiondenas
utveckling på författningens
grund. A. Hamilton har största
förtjänsten av statsfinansernas
ordnande och skapandet av en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
