Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PÅ SJÖBERGA
”TJaså, kommer fröken här? Har
fröken varit där nere?”
”Ja,” svarade Gertrud. Att Fina
såg litet underlig ut, märkte hon med
detsamma, Fina hade dessutom hvad
Patrik kallade den metafysiska rösten.
”Men hvad är det med Fina?”
frågade hon.
”Har fröken också hört det?”
”Hvad då?” sade Gertrud
förvånad.
”Sången där nere.”
Gertrud sprat’t till;, men höjde på
ögonbrynen.
”Nej, ” sade hon lugnt. ”Hvad då
för en sång?”
Fina stack tändsticksasken i fickan
på sitt stora förkläde och gick tätt
intill Gertrud.
”"Då är det nog så, att fröken inte
har gåfvan. När jag kom in i hallen
nyss och förbi salongsdörren, så hörde
jag, att hon sjöng. Gud fader, hvad
skall det nu bli?” _
”Hvem sjöng, säger Fina? Här
finns ju inte en katt.”
”Nej, det gör inte det, och det var
väl för den skull, hon sjöng. Hon,
fröken Wiberg.”
”Fröken Wiberg? Om jag kunde
fatta, hvad det är, Fina säger.”
"’’Jo, jag hörde fröken Filippa
Wiberg sjunga inne i salongen precis
ackurat som för många herrans år
sedan. Snälla fröken Ekström, den
melodien går aldrig ur mitt hufvud,
för den var så sorglig. Och den sjöng
hon jämt — Fina darrade, så att
Gertrud plötsligt tyckte det var synd
om henne. ”Och fröken var där nere
och hörde ingenting?’”
”Inte ett knäpp.”
Fina skakade på hufvudet och gick
547
tyst, några steg. Vid Gertruds dörr
stannade hon,
”Vet fröken hvad? Jag tror, att det
är någon stor olycka i antågande. Först
fröken Lillys syn, så ljuset nu flere
gånger och så nu det här. Det är tre
saker, det, och tre ting bruka vara
vissa.”
”’Ja, det låter ju litet ödesdigert,”
sade Gertrud, som hade stannat vid
dörren.
"’Om jag vågade, skulle jag lägga
ut en stjärna. Men jag tror inte, det är
bra.”
”TJa, jag vet inte,” sade Gertrud.
”Men om det verkligen var så, att Fina
hörde någonting, så tycker jag, att Fina
inte skulle tala om det för någon. Jag
menar någon annan än mig. För det
kanske blir bara ledsamheter och
funderingar.’”
”Var lugn. Jag har inte tänkt det.
Men för fröken gör det ju ingenting.
Fröken är ju tyst af sig.”
”Ja, det lofvar jag Fina högtidligt.”
”Och så är fröken inte mörkrädd.
Men det är, för att fröken inte har
gåfvan för det, som är öfvernaturligt.
Förstås, om det nu skall kallas för
gåfva. För det är då mera hemskt än
bra. Men om fröken hade hört den där
sången. Det är, så det riktigt känns
som is utåt ryggen.”
”Stackars Fina, ”” sade Gertrud med
en medkänsla, som inte var låtsad.
”Ja godnatt, kära fröken.”
”Godnatt.”
Fina gick en bit till i korridoren, så
stannade hon plötsligt igen.
”Om jag tar och steker upp litet
pannkaka med jordgubbssylt, blir det
bra?”
””Tack, snälla Fina. Men gör sig
inget besvär, ”
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
