Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖN
inte hamna i första bästa
cigarr-rök, rödvinsångor
kritikaster,
rentiersalong i
och supéjargon.
Leif. Hur ämnar han då bära sig åt
att bli berömd? Det skall bli intressant
att få veta.
Irmelin. Först och främst inte lägga
an på att bli berömd. Han målar för
skönhetens och inte för berömmets skull. Han
är en människa och en målare och inte
en ryktesjägare och en humbug.
Leif. Å, era fraser! Hvem målar inte
för skönhetens skull? Men skall man
därför — sälja sig åt en mecenat? Sälja sin
frihet?
Irmelin. Tror ni inte
renässansmålarna höllo på sin frihet? Tror ni, att
er frihet är större, än deras var?
Renässansmålaren hade e n tyrann: fursten, som
också blef hans vän, och ni har tusentals
småtyranner, af hvilka ni knappt känner
en enda, och som aldrig lära sig känna
er — ert allra innersta, er vilja, och älska
den. För hvart djärft grepp om penseln,
för var nyupptäckt färgblandning, för
hvarje ny och käck idé har ni att kämpa
om er frihet med hvarenda kultursmåtting,
som funderar på att köpa sig en tafla.
Hvilket tyranni skulle ni föredraga —
handen på hjärtat — det tyranni, som
unnade er Lionardos och Michelangelos
frihet — eller det, som en gång, när
brödet tryter, afpressar er oljetryckstaflor ?
Leif (med en gest med geväret mot
sig själf). När brödet tryter, då har jag
alltid den här.
Irmelin (gör mot sin vilja en förskräckt
åtbörd). Och om ni då har någon att —
älska och stödja?
Leif (hånfullt). Så finner hon lätt
någon ny ung, fattig, oberömd målare att
— (afbryter sig, gör en rörelse som för
att gå).
Irmelin. För gamla tiders skull. Leif.
519
ni får inte bli ond på mig! Säg, får jag
söka upp er i morgon i ert hus — jag
har hört ni skall bo någonstans härute —
och ta min fästman med mig? Han ville
så gärna tala med er, bli god vän med
er — nu när han ändå för sommaren
slår sig ner härute för att måla.
Leif. Härute? Ämnar han plundra
mig på mina motiv också? Godt, han kan
försöka, men om en kula händelsevis hittar
vilse —
Irmelin. Leif, han vill bara måla den
svarta sjön, ni vet, den djupa, underliga —
Leif (inbitet, hånfullt). Har han sett
den? Har ni sett den?
Irmelin. Nej, men jag ville gärna.
Leif (griper hennes arm, för henne
mot fonden, kallt). Ni skall få se den —
se där!
Irmelin (skriker). Ah! (Vill rygga
tillbaka, hålles fast af Leif.)
Leif. Tror ni det där är ett motiv för
en fästman”?
Irmelin. Hu, den är kall och grön som
ett isblock.
Leif (som alltjämt håller henne fast).
Tror ni det där är något för en ung,
oberömd målare ?
Irmelin. Den är frysande stilla, och
ändå skiftar den hvarje sekund.
Leif. Tror ni, den där vyn vore något
för ett bröllopsresande par?
Irmelin. Den är förfärlig, ni är
förfärlig, jag känner inte längre igen er,
Leif —
Leif. Tror ni, att er målare har en
färg för att måla dess djup?
Irmelin. Det är, som den nådde till
jordens medelpunkt.
Leif. Och om jag nu slungade er
fästman till jordens medelpunkt?
Irmelin. Å, ni har blifvit is — ni
kvler mig — ni liknar er rysliga sjö —
Leif.. Men nu har jag er i min makt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
