Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
762
De första grundligare
vetenskapliga undersökningarna öfver
människans behof af föda gjordes i medio
af 1870-talet i Mänchen af Liebig m. fl.
Man fann att måttligt kroppsarbetande
män vid fritt val af föda förtärde i
medeltal 120 gram ägghviteämnen, 60
gr. fett och 500 gr. kolhydrat pr dygn.
En dylik proportion är dock ingalunda
nödvändig, mängden i hvarje grupp
kan minskas ganska mycket om man i
stället ökar de andra. Ägghvitan får
man dock ej minska för mycket,
emedan en viss mängd sådan är nödvändig
för lifvets bestånd. Att
ägghviteminimum ligger långt under 120 gram är
dock visst. Amerikanske fysiologen,
prof. Chittenden visade 1905 genom
en serie ytterst omfattande försök, att
sudenter redde sig med 45 gr. och
atleter med 55 gr. I andra enstaka fall
(såsom vid ett af förf. experiment) har
ögghvitebalans erhållits vid blott 20 gr.
smältbar ägghvita i födan.
Man har påstått, att herrar Liebig
och konsorter skulle vara orsaken till
ännu rådande ägghvitedyrkan, men
denna kult torde bottna i de egyptiska
köttgrytorna, från hvilka den öfver
Rom spred sig till västerlandet. När
munkarne sedan skulle ge medeltidens
publik det förlösande ordet i
lefnadskonst, så besannade sig också på flere
sätt det gamla bibelspråket: ’”’ordet
vardt kött”. Till och med när
Jehovah’s utvalda gjorde sig afgudar, så
fingo ju dessa djurbeläte. Vi minnas
den gyllene kalfdans, som Israels barn
bjödo sig på i öknen, innan de blefvo
öfvermannade. Inte ens våra dagars
Hindhed’ningar ha helt släppt fläsket.
(Jämför danske läkaren Hindhedes
ekon. kokbok.)
Långt innan frågan om lämpligaste
E. SANDSJÖ
sammansättningen af vår föda upptogs
till vetenskaplig behandling hade
människorna med ledning af instinkt och
smak lagat sin mat af tillgängliga
råvaror. Härvid hade de god hjälp af
den känsla af leda, som man erfar vid
för enformig näring. Emellertid böra
vi komma ihåg, att smaken är i hög
grad beroende af uppfostran och vana.
Barn visa alltid motvilja för ägg och
kött första gången ’ de skola förtära
däraf. Af samma orsak brukar en
person, som några månader afhållit sig
från öl, sedan finna detsamma bäskt
och vedervärdigt.
Redan i mänsklighetens barndom
hade dock på sina ställen en enformig
köttdiet börjat få insteg, nämligen vid
egyptiernas och babyloniernas tempel.
Efter de blodiga offren gjorde sig
prästerna jämte den närvarande
menigheten en kräslig festmåltid på
offerdjurens kött (”Prästerna ragla i
profetian”. Esaias 28: 1). Det var väl
till dylika profeter, som kyrkofadern
Tertullianus vände sig: ”Eder buk är
eder gud, fettångan er helige ande,
såserna eder heliga smörjelse och edra
uppstötningar edra profetior.” = Att
templen under sådana förhållanden
blefvo härdar för osedlighet torde ej
förvåna. ”Kärleken är en oordning i
magen, ”” säger Voltaire. Och han har
ju nästan alltid rätt.
Redan långt före Kristi födelse hade
emellertid tänkande män i lif och lära
predikat ett människovärdigt
lefnadssätt. Så Buddha, Pythagoras, som
lefde af bröd, grönsaker och fisk, samt
Plato, fikontoken, som han kallades i
den tidens nissar. Äfven kyrkofadern
Chrysostomus predikade måttlighet:
”kroppens gödande — själens
dödande”. Under den mörka medeltiden är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
