Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - När de döda stjäla. Av Thomas Thorn. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de döda stjäla.
Av THOMAS THORN.
(Ur serien *Erik Damms tilltag».)
Detta är ingen lugn och kallblodig
redogörelse för händelserna. Gång på
gång har jag satt mig ned vid
skrivbordet i fast beslut att avge en kallt
saklig, så vitt möjligt objektiv
berättelse. Jag har valt de timmar då jag
känt mig som bäst utvilad, då min själ
befunnit sig i den mest borgerliga
jämvikt; jag har väntat på dagar med
glanslös himmel, dagar av blekgrå,
in-different stämning för att kunna
fullborda denna berättelse med en
lagkarls, en radbetald journalists eller en
obduktionsprotokollförares objektivitet.
Men det har aldrig lyckats.
Ty var gång mitt minne letts in på
de banor som koncentrera sig till den
13 december 1914 går en våg genom
mitt nervsystem och väcker till liv
sensationer, som varit för djupt inplånade
för att någonsin försvinna. Mina
tinningar bulta, min hand darrar kring
pennan, jag hör skriket, jag ser––––
— ja, är det en syn, en fastetsad
minnesbild, eller är det dröm, suggestion,
vansinne? Jag vet det inte.
Denna dag är kall och vit med snö
på taken därute och trist enfärgad
himmel; härinne i mitt rum brinner
ingen brasa, här är ensamt och lugnt,
naket och vaket. Skall jag då våga att
tro att det jag skriver är sant, att det
jag ser bakom mina slutna ögonlock
är lika verkligt som föremålen på mitt
skrivbord, som porträttet där står av en
ung kvinna med goda ögon, lika
verkligt som den unga kvinnan själv. Jag
vet det ju, men jag har vetat så mycket
som var lögn. "Mitt enda kriterium
på att det jag erfar är sant, är att andra
erfar detsamma." Visserligen! men om
de andra tiga, eller äro döda, eller sitta
i madrasserad cell och räkna sina
tap-perhetsmedaljer! — Jag har då inga
andra vittnen än denna nyktra, kalla
dag, detta nakna rum och min pipas
blekblå rök som kunna intyga att den
berättelse jag nu kommer att nedskriva
är avgiven med kall panna, med
stadiga händer och med min själ mest av
allt upptagen av frågan: var skall jag
få pengar till ved innan kvällen
kommer och sår isblommor över mina
fönsterrutor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
