Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Månvägen. Av Linda Öberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hädanfärd, skämtade en av "hovet*’ och
knäppte salvelsefullt sina händer.
— Har ni aldrig varit barn?
frågade engelsmannen och såg fransyskan
lugnt i ögonen. Erinrar ni er inte hur
annorlunda allt tedde sig vid — låt oss
säga — 4 år? Jag är 30, men minnes
mycket väl vilken förnimmelse av
oändlig isolering kom över mig, då min
barnjungfru ett ögonblick lämnade mig.
Jag blev stel av förskräckelse då
medvetandet om min ensamhet trängde sig
på mig.
— Ni intresserar mig, utbrast
fransyskan skämtande. Ni berättar som
en författare. Menar ni, att min ayah
står på ett fyraårigt barns ståndpunkt?
Jag råder er att icke säga detta till
henne i hennes nuvarande vreda
tillstånd !
"Hovet" log överseende mot
engelsmannen, som utsatt sig för den vackra
damens gäckeri.
— Nej, men på ett tioårigt barns.
Hon tror på havsvidunder, magnetiska
blindskär, brinnande hav och all den
övriga österländska vidskepelsen. Jag
fattar mycket väl hennes fasa för
främmande länder, där ingen talar hennes
språk, ingen liknar henne, ingen tillber
hennes gudar. Stackars, ensamma lilla
varelse, han betraktade fransyskan
nästan utmanande. Madame antog
emellertid ej utmaningen. Hon gav vika
och bytte samtalsämne. Med en näpen,
begrundande min, svarade hon:
— Ja, ni har nog rätt. Jag har
kanske varit hänsynslös. Man kan ju inte
alltid förstå andra varelser. Men jag
skall bättra mig. Hon lade huvudet på
sned och log milt och undergivet.
Engelsmannen betraktade henne
överlägset. Hon lutade sig tillbaka i
liggstolen och fläktade sig matt med
solfjädern.
— Man blir varm av att disputera.
Hon vände sig till mig med öm oro,
vilken klädde henne förträffligt och
togs för äkta av de beundrande och
omisstänksamma herrarna:
— Hur är det med er? Vi ha ju
pratat som skator utan att taga hänsyn
till er. Er uppvaktande kavaljer borde
ha tänkt därpå. Det låg en aning av
skärpa i hennes röst.
— Engelsmän tänka aldrig på andra,
madame, svarade jag. Hon brast i skratt
och gav plantageägaren ett
triumferande ögonkast, men han, som förstod
mig bättre, såg endast road ut.
— Ni, nordbor! utropade fransyskan
livligt, lutade sig tvärs över mig och
klappade engelsmannen på kinden med
solfjädern, ni äro ett lustigt släkte! Min
uppvaktande kavaljer drog sig tillbaka
ur räckhåll för hennes smeksamhet.
Hon trutade missnöjd med munnen:
— Usch, vad ni är tråkig! Vände
sig till "hovet". Jag skall röra litet på
mig. Vill någon taga min kopp? Tio
beredvilliga händer sträcktes fram.
Madame reste sig, nickade litet högdraget
åt oss och vandrade långsamt nedåt
däcket. Engelsmannen gick fram till
relingen och såg ned i det
marelds-glittrande vattnet. Från mellandäck
hördes dansmusik, och de av
passagerarna, som ej redan voro därnere,
rådfrågade varandra om de skulle våga
sig på en dans i värmen, varefter den
ena klungan efter den andra försvann.
Engelsmannen vände sig till mig:
— Ni dansar väl inte?
— Inte i denna värme.
— Men ni tillåter mig att röka?
— Ja, var så god.
Han satte sig åter bredvid mig.
— Stör jag er, om jag stöder
armbågen mot karmen på er liggstol?
— Inte alls, sade jag, varefter vi
försjönko i tystnad, till dess han
plötsligt utbrast:
— Hon skall akta sig för sin ayah!
Jag såg att han ämnade fortsätta och
brydde mig inte om att fråga, vad han
menade. Om en stund fortsatte han:
— Vad begriper en sådan där fjolla ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
