Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Cremonesare. Av Anton Lindström. Med 19 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra de utmärkande dragen hos dessa
instrument.
Materialet kunde vara av olika slag,
och fiolfabrikanterna i Brescia nyttjade
för bottnen och sargen samt för
snäckan och halsen antingen ceder, poppel,
päron eller lind, för locket däremot
gran. Gaspare begagnade också gran
men ersatte alla de andra träslagen
med lönn, som är hårdare och
innehåller så många fibrösa delar att
dallringarna därigenom underlättas.
Bottnen kunde nu göras klenare utan att
sonoriteten minskades, och det var ju
en beaktansvärd fördel, när det gällde
att frambringa ett litet instrument.
Lönnen är ju också ett mycket vackert
träslag, isynnerhet när strimmorna äro
regelbundna och täta. Gaspares fiol
var antingen kupig eller flat, och det
var märkvärdigt nog den flata modellen
som blev den namnkunnigaste. Klangen
hos denna sällsynta fiol var på en
gång egendomligt dämpad, djup och
fulltonig.
Bland eleverna i hans verkstad
befann sig den sedermera illustre Paolo
Maggini. Hans fiol var större än
Gaspares, sargen mycket smal och
instrumentet mörkt till färgen. På det
hela taget voro Bresciafiolerna inga
starka instrument och lämpade sig
därför bäst för kammarspel, men deras
klang var underbart skön, skönare till
Gaspare Bertolotti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
