Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En enkel historia om en god kvinna. Av Elisabeth Högström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömma att hälsa den gamle magistern
från mig. Det är också något mer jag
ville säga dig, antingen du blir ledsen
eller inte. Du gäller ju i din hemtrakt
för någon slags god ängel, och jag vet
att din människokärlek är rik och äkta.
Men ändå är jag inte fullt nöjd med
dig. När du tvättar de smutsiga
ungarna och skakar om kuddarna hos de
sjuka, är du uppfylld av den stora
längtan att vara god, det är välgörenhet
i dess bästa och enda berättigade form,
du utövar. Du hjälper dem och
bereder dem glädje, på det plan, där de
stå, men––––— du gör ingenting för
att komma dem att nå ett högre, för
att lyfta dem upp till din egen
kulturnivå med dess utvecklingsmöjligheter.
Och det är ändå det, som står genom
tiderna. Det är ett svårare värv,
stundom kransat av tagg och törne, men
du skall ändå vid livets slut ha
medvetandet om att du varit med och släpat
sten och blandat ler till de fattigas
lyckotempel på jorden. Förstår du mig?
— Ja, sade hon fast, med ett
brinnande allvar speglat i blicken. Du har
alldeles rätt, jag har bara aldrig
förstått det. Jag har trott att det att leva
var mycket enklare och mindre
invecklat än det är. Men du skall få se,
jag skall nog reda upp det.––––––-
Så fort hon kommit hem, grep hon
sig an. Hon lånade ut sina böcker åt
arbetarna vid sågverket, gick och hörde
på deras föredrag och talade med dem
om deras förutsättningar och plikter.
Hon gick också i hemmen till
hustrurna. Det märktes nog till att börja med,
att hon inte var så särdeles
välkommen, men det blev bättre. Men det
var heller inga honungssöta ord hon
hade om deras stora hattar med oäkta
fjädrar, och sidenslåar på
bomullsflanellen, då hon visste, att
underkläderna voro trasor, som hängde ihop
med säkerhetsnålar. Hon gav dem
mönster att sy efter, både åt sig själva
och de små, delade ut enkla och
praktiska kokböcker, och för barnen ställde
hon till sagoaftnar med traktering av
gröt och mjölk.
Naturligtvis såg hennes omgivning
att hon blivit förändrad, och föräldrarna
tyckte inte mycket om det. Prosten
kom till och med upp och talte med
brukspatronen. Vem skulle väl ha
trott, att Kerstin, som alltid varit så
älsklig och kvinnlig, skulle få sådana
där idéer i huvudet! Till henne själv
sade han: — Ni river bara ner
kristendomen med all er upplysning.
Varpå hon endast lugnt och vänligt
svarade: — Minns inte farbror
Zwinglis ord: "Allt, som är sant, är
Guds ord, det må vara sagt av vem
som helst.,, Hon gick i alla fall till
botten med sig själv, om hon kanske
försummat sina gamla. Men nej,
alldeles lika mycket som förr höll hon
av dem. Att oroa dem med allt detta
nya vore ju bara ändamålslöst, de
skulle ha kärlek och tack för gott
dagsverke.
I början av mars blev Viva häftigt
sjuk. Det var åt nerverna, och
ingenting att göra vid, annat än lugn och
vila, sade läkarna. Hon fick tre gånger
en och samma natt de förfärligaste
anfall, där skratt, krampgråt och frossa
avlöste varandra. Bröllopet måste
uppskjutas, men efter några veckor var
hon dock så pass återställd, att det
kunde komma till stånd den 15 maj.
Kerstin kunde icke glömma deras
strålande ansikten, då de stodo bredvid
varandra i kupéfönstret, färdiga att
anträda resan till södern. Det hade
kommit något mera mjukt och hängivet
över Viva efter sjukdomen, och Göran
såg ut som den, som icke mer har
någon önskan ouppfylld.––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
