Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Främlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Min bror, sade han, jag blyges över att tillstå det, men
kardinalen talar sällan politik i min närvaro. Förr lät jag
min kammartjänare, Laporte, föreläsa mig historiska arbeten,
men kardinalen satte en gräns för dessa föreläsningar och
tog ifrån mig Laporte, och ber er omtala alla dessa saker för
mig som för en man, vilken ingenting vet därom.
– Nå väl, sire, jag får, om jag går tillbaka till det förflutna,
alltid en utsikt mer att röra eders majestäts hjärta.
– Tala, min bror, tala.
– Ni vet, sire, att då jag år 1650 kallades till Edinburgh,
under Cromwells tåg till Irland, kröntes jag i Scone. Ett år
senare vände sig Cromwell åter mot oss. Att möta honom
var mitt mål, att lämna Skottland var min önskan.
– Och likväl, återtog den unge konungen, är ju Skottland
nästan edert fädernesland, min bror?
– Ja, men skottarna voro grymma landsmän mot mig. De
tvingade mig att förneka mina fäders religion, de hängde
lord Montrose, min tillgivnaste vän, därför han icke var en
covenanter [1]. Jag gjorde ett djärvt tåg mitt igenom
Cromwells armé och inträngde i England. Protektorn började då
förfölja mig på denna sällsamma flykt, vars mål var en
krona. Om jag före honom kunnat hinna till London, skulle
troligtvis priset för kapplöpningen tillfallit mig. Fienden
hann emellertid upp mig i Worcester och Englands goda
genius var icke mera med oss, utan med honom. Sire, den 3
september 1651 besegrades jag. Två tusen man föllo omkring
mig, innan jag tänkte på att vika ett steg tillbaka. Från
denna stund blev min historia en roman. Med ursinnig häftighet
förföljd, klippte jag av mig håret och förklädde mig till
vedhuggare. En i grenarna av en ek tillbragt dag gav detta
träd namn av kungseken, vilken benämning det ännu har.
Mina äventyr i grevskapet Strafford, varifrån jag undkom,
förande min värds dotter bakom mig på hästryggen, berättas
ännu i alla aftonsamkväm och skola ge ämne till åtskilliga
ballader. Jag skall en dag nedskriva allt detta till lärdom
för mina bröder konungarna. Jag skall berätta, huru jag,
vid min ankomst till herr Norton, träffade en hovkaplan, som
åsåg kägelspel, och en gammal tjänare, som nämnde mig vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
