Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 74. Svartsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
589
rörelse, till vilken hon gissat, visade hon sig först för
konungen med en bekymrad min, den konungen, i det dåliga
lynne, vari han nu var, icke tolkade till hennes fördel.
Då de voro allena eller nästan allena, enär Colbert, då han
varseblev den unga flickan, stannade och höll sig på tio stegs avstånd, närmade konungen sig till la Valliére och fattade hennes hand.
- Min fröken, sade han, jag kan, utan att synas för mycket
nyfiken, fråga, vad som fattas eder? Edert bröst tyckes flämta, och edra ögon äro våta.
- O, sire, om mitt bröst flämtar, om mina ögon äro våta,
om jag med ett ord är bedrövad, så är det över eders
majestäts sorgsenhet.
- Min sorgsenhet! Ah, ni ser orätt, min fröken. Det är
icke sorgsenhet jag känner.
- Vad känner ni då?
- Förödmjukelse.
- Förödmjukelse! O, vad säger ni?
- Jag säger, min fröken, att där, varest jag nu befinner
mig, borde ingen annan än jag vara herre. Se själv, om icke
jag fördunklas, jag, Frankrikes konung, inför konungen över
detta herradöme. Ha! fortfor han med sammanbitna tänder
och knuten hand, när jag betänker, att denne konung...
- Vidare! sade la Valliére, förskräckt.
- Att denne konung är en otrogen tjänare, som yves med
denna mig frånstulna förmögenhet. Också skall jag förvandla denna skamlöse ministers fest i en sorgefest, vilken nymfen i Vaux, poeterna säga, länge skall i minnet förvara.
- O, eders majestät!
- Vad, min fröken! Ämnar ni taga herr Fouquets parti?
frågade Ludvig XIV otåligt.
- Nej, sire, jag ville endast fråga eder, om ni är riktigt
underrättad. Eders majestät har ju mer än en gång haft
tillfälle att pröva halten av anklagelserna inom hovet?
Ludvig XIV gav Colbert en vink att närma sig.
- Tala, herr Colbert, yttrade den unge fursten, ty i
sanning tror jag icke, att fröken de la Valliére behöver edert ord för att kunna tro på konungens. Säg fröken, vad herr Fouquet gjort. Och ni, min fröken - åh, det skall ej bliva långt! - var blott så god och hör.
Varför envisades Ludvig XIV sålunda? Jo, den saken är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
