- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
135

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kappsäckarna och gick själv strax därpå hemifrån. Båten gick inte
förrän klockan två, jag måste fördriva tiden till dess, jag vill
minnas att jag tillbragte den hos Prytz. Så kom ett bud att Svea
råkat ut för maskinskada. Nå, då tog man en annan båt, alla
kaptenerna voro vänner och min fästman var ju son till en av
dem. Jag steg ombord på ersättningsbåten, gick ned i den hytt
jag fått och tog fram mitt sedvanliga handarbete,
översättningen, som var mitt bedövningsmedel, och började skriva.
Uppe på däck vågade jag inte vara.

Det visade sig sedan, fast jag inte visste det då, att
stadsbudet kommit hem på förmiddagen och meddelat:

— Eftersom Svea har maskinskada, har jag lämnat in frökens
kappsäckar nere på kajen.

Detta gjorde han av frivillig ordningssamhet och hygglighet,
så känd som familjen var av alla de tjänande i samhället! Men
hans besked slog ned som en bomb i den ännu morgonstilla
familjen. Hjalmar steg upp och gav sig i väg, han for till
Finnboda slip, dit Svea styrt för att få sin skada lagad. På
Svea fanns jag inte. Varpå han vände hem igen på ångslupen
på ingående mötande Aeolus, som jag for med. Underligt nog
hade ingen detektivsinne nog att tänka på någon annan båt än
Svea. Det berättades mig sedan att Karl Staaff mobiliserats för
att få tag i mig, men inte lyckats ... Jag dolde mig inte, reste
stilla och lugnt till Malmö, men tog inte in på hotell där, utan
for vidare till Lund.

Varför Lund? Jo, emedan jag alltid hört talas om den
intellektuella ungdomen där, som mamma måhända framhöll
en smula framför den genom sina penningbekymmer alltför
krasst materiella Boo Hjärne, som inte gjorde annat än sysslade
med de pengar han inte hade. Nu hade jag på mitt fantastiskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free