Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
veta, om öfverstelöjtnanten menade längden, bredden
eller tjockleken på arket.»
Alla officerarna utbrusto i skratt, och öfverstelöjtnanten
gaf mig åter en af de där fördjäflade blickarna.
Och så gick första dagen.
Men nog nu om dessa små detaljer, vid hvilka du
kan vara ledsen. Jag har nedskrifvit dem endast
därför, att du måtte lifligare kunna föreställa dig, i hvilket
kinkigt läge din stackars vän befinner sig. För mig,
som hittills varit van vid ett humant bemötande af
förmän, är det väl litet påkostande; men man vänjer sig
vid allt, äfven vid öfverstelöjtnantens basiliskblickar.
Posttimmen nalkas; således hinner jag icke att gifva
dig en så utförlig beskrifning, som jag önskade, på våra
lässtunder; ty du skall veta, att här läses kapitalt
hvarje förmiddag, och öfverstelöjtnanten är vår ämabla
skolmästare. Det är både ömkligt och löjligt att se,
huru de gamla, gråhåriga kaptenerna med glasögon på
näsan sitta där och darra af examenskänsla, då
examinator ger dem en kvistig fråga i »fälttjänsten», och hur
bedröfvade de blifva, då de få en sträng tillsägelse att
vara flitigare och bättre se öfver sina läxor. Det gör
mig verkligen ondt om de stackars femtioåriga skolpiltarna;
men, när de tåla en sådan uppenbar chikan, äro
de sannerligen värda sitt öde.
Som jag icke kan finna mig i den torra pedantism
och det eländiga fjäsk, som råder inom denna
»fredstjänst», har jag mycket funderat på att gifva
mig af till Algeriet och ingå i främlingslegionen. Där
kan åtminstone en karl med hjärta i bröstet visa, att
han duger till något bättre än att läsa läxor och lyfta
foten ett postpappersark. Men det fordras mynt att
komma dit. Dock, kommer dag, kommer råd.
Farväl! Glöm ej
din bergfaste vän
Hjalmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
