- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
239

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sedan denna vers blifvit omsjungen sju eller åtta
gånger, tog han ändtligen på von Phiffens tillsägelse
upp en annan, som afhandlade soldatens lif i kvarter
och hvaraf följande verser torde tjäna till profstycke:

        Och hör nu, krögare, hoppa!
        Kom fram med dina koppar!
        Och sedan betalar jag redeligt för mej!

        Och smör och bröd och brännvin,
        Se, sådan är min fägning,
        Och sedan betalar jag redeligt för mej.

        »Hvarthän mig undangömma,
        Ty ’knekta-fan’ är hemma?
        Jag är så rädd, att han tar brännvinsflaskan från mej!»

        Och hör nu krögardotter!
        Jag vill ha öl och porter
        Och sedan en som sötaste kyss utaf dej.

        Och kaffe och socker
        Och skorpor till att doppa,
        Och sedan på »muntaschen» en kyss utaf dej.

        »Hvarthän mig undangömma,
        Ty ’knekta-fan’ är hemma?
        Jag är så rädd, att han gör nå’nting illa vid mej.»

Sedan nu sången kommit väl i gång, fortgick den
äfven oafbrutet, tack vare gamle Munter, som,
glädjande sig åt ölet, arbetade som en häst i »sångens
värld». Våra vänner von Phiffen och Stålsköld
ledsnade dock snart vid att deltaga däri, och de började
ånyo ett skämtande och förtroligt samtal, som snart
vändes på det outtömligaste af alla ämnen – flickor
och kurtis.

»Men säg mig nu en gång uppriktigt, min käre
von Phiffen, huru ofta du varit kär!» sade Stålsköld. –
»Så länge jag kan minnas dig, har du alltid haft en
liten kurtis under ’görningen’ – ja, du hade allaredan
din flamma, då vi gingo i skolan tillsamman. Bekänn
nu för huru många du brunnit!»

»Fråga snarare huru många som brunnit för mig!»
Utropade von Phiffen med ett komiskt allvar.

»Ack, du inbilske! dock får man medgifva, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free