Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förskansad bakom den förargliga solfjädern, »En konstig
spegel, den där!» sade Stellan, med ett af sina
behagliga leenden.
»Hur så, om jag får fråga?»
»Jo, jag har väl hört talas om speglar, i hvilka
man kan se in i framtiden, men denna återigen har
den egenskapen att framvisa bildar ur det förflutna.
Vet ni, min fru, jag tyckte nyss, att jag i detta glas
såg Vendela Elphinstone.»
En hög rodnad göt sig vid dessa ord öfver den
unga fruns kinder och nedsteg till och med på hennes
bländande hvita hals. Men denna förlägenhet var hastigt
öfvergående, och hon svarade skrattande: »Minsann
ni då bedrog er, min herre, ty sådant är verkligen mitt
födelsenamn. Men som jag föresatt mig att glömma
det förflutna, bör jag vara rädd för en spegel, som
påminner därom, och jag vill därför genast göra honom
oskadlig.»
Vid dessa ord stod hon leende upp, fattade en
stor eldskyffel af mässing, och innan Stellan visste ordet
af, hade hon med ett kraftigt slag krossat det dyrbara
venetianska glaset, som nedföll i bitar framför hennes
små nätta fötter.
»Min fru!» stammade Stellan, på det högsta
förundrad öfver detta kostsamma skämt. »Min fru, ni
är i sanning mycket förändrad.»
»Nå ja, det var blott detta jag ville, att ni skulle
medgifva», sade frun, småleende. »Jag hoppas, att ni
finner det vara till min fördel.»
»Artigheten fordrar, att jag besvarar er fråga med
ja», svarade Stellan; »men då ni, min fru, har sådan
begärelse att krossa allt, som påminner er om det
förflutna, anhåller jag om att få aflägsna mig, ty jag har
sannerligen föga lust att dela spegelns öde. Ni kunde
ju händelsevis, under det vi sitta här, komma ihåg
några små händelser från 1818 års vinter – och då,
ve mig! – Tillåter ni således, att jag på det
ödmjukaste får tacka för all den oförtjänta ... artighet,
hvarmed jag blifvit bemött under mitt korta vistande
härstädes, och att jag tillika får säga er mitt farväl –
mitt farväl för alltid», tillade han med en ofrivillig suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
