- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
268

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hvad nu? Icke tänker ni lämna mitt ringa hus
så snart? Regementet har ju, enligt hvad jag försport,
rastdag i morgon.»

»Så är det äfven», svarade Stellan, »men, men ...
jag måste tidigt i morgon bittida begagna mig af
ledigheten och företaga en resa till en gammal bekant, som
säkert icke glömt mig. Och i afton har jag ett för
mitt hjärta högst kärt aibete, som jag allt för länge
uppskjutit. Jag måste nämligen skrifva hem till ...
till min lilla söta, förtjusande fästmö ...»

»Fästmö? hvad säger ni?» utropade Vendela och
föll tillbaka i emman.

Stellan, som trodde, att hennes utrop härledde sig
af förundran, svarade med konstlad likgiltighet:
»Finner ni detta så besynnerligt, min fru? Jag har
sannerligen upplefvat mycket besynnerligare saker i dag. Men,
Gud ske lof! äfven jag har lätt för att glömma, Farväl!»

Den unga frun upplyfte åter sitt ansikte. Det var
blekt, men hade återtagit sitt förra, stolta uttryck:
»Farväl, min herre, farväl för alltid!» hviskade hon
med våldsam ansträngning, i detsamma Stellan med en
ceremoniös bugning lämnade rummet.

*



Dagen efter detta besynnerliga uppträde, vid pass
kl. 8 på morgonen, gick gamle Munter och moverade
sig i den stora och präktiga trädgård, som omgaf slottet.
Han var litet småond på Stellan af tvenne orsaker:
först emedan denne varit vid ett oerhördt dåligt lynne
och snäst honom, hvilket aldrig händt förut, och sedan
därför, att han redan vid soluppgången lämnat ett så
ypperligt kvarter för att begifva sig till sin vän
Stålsköld. Munter hade dock ståndaktigt förklarat, att om
än Stellan nödvändigt ville vara en hund mot sin kropp
och rata de Guds gåfvor, som regnade öfver honom,
han (Munter) åtminstone tänkte att begagna sig af
sötebrödsdagarna, så länge de räckte, hvarför han äfven
stannat kvar, så gärna han eljes följde sin förklarade
favorit. »Pojken är galen!» brummade den gamle,
under det han bröt några narcisser, som han instack
under medaljbandet – »Gud vet, om han icke är kär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free