Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
hon skulle vara illa sjuk. Mera hade de ej att berätta,
och som hvarken den aflidne grefven eller den sköna
engelskan hos mig uppväckte något särdeles intresse,
hörde jag på flera veckor icke detta ämne vidröras.
Baden bekommo mig förträffligt, och jag hade på
långa tider icke känt mig så frisk som nu. Jag beslöt
därför att stanna i Aachen så länge som möjligt för
att för första gången i mitt lif njuta af sysslolöshetens
behag.
Då jag en afton satt i mitt rum, fördjupad i
läsningen af den härlige Goethes senast utgifna arbete,
knackade det på min dörr. Vid mitt: »herein!»
inträdde en betjänt i engelskt livré och sade på bruten
franska, att en miss Hope, hos hvilken han tjänade,
utbad sig att få rådfråga mig angående en svår
sjukdom, hvaraf hon hemsöktes. Vid dessa sista ord såg
jag, huru den trogne tjänarens ögon fylldes af tårar.
Jag rördes af denna tillgifvenhet och stod genast upp
för att följa honom, ehuru jag eljes, såsom själf
varande patient, aldrig velat lägga mig uti härvarande
läkares praktik. Vi kommo till ett nära beläget hotell,
det största i staden, och, efter att hafva passerat flere
praktfulla rum i första våningen, infördes jag af en
välklädd kvinnlig tjänare i en sängkammare, matt
upplyst af en enda lampa. Genom öppningen af sängens
sidenomhängen kunde jag skönja en del af en
svartklädd kvinnofigur. Den liggande damen sade med matt
röst några ord på engelska till kammarjungfrun,
hvarefter denna genast aflägsnade sig. Därefter, alltjämt
med doldt ansikte, ursäktade hon sig på franska,
därför att hon besvärat mig, och bad mig sedan taga plats
vid sängen. Jag frågade nu på samma språk, hvad som
fattades henne, och erbjöd henne all den hjälp, som
kunde stå i min förmåga.
»Icke för att anlita er hjälp som läkare, ty all
sådan är nu fåfäng, har jag tagit mig den friheten att
kalla er hit, min herre», svarade den svarrklädda
damen, »men jag har hört, att ni är svensk, och jag
är själf en infödd svenska, ehuru jag så tidigt kom
från fosterlandet, att jag nu nästan förgätit mitt
modersmål.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
