Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjutanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
»Knyt nu tömmen kring ert lif, dyra Emma, och
kryp ut, så hoppas jag med Guds hjälp att rädda er.
Skynda er, för himmelns skull, och blif icke förskräckt,
om ni än härunder skulle sjunka något under vattnet!
Jag har ett säkert fotfäste och här är isen stark, enligt
de prof jag gjort.»
»Nej, rädda först mamma», ropade den ädelsinnade
flickan. Alla Sebastians utrop voro fruktlösa. Emma
knöt tömmen om öfverstinnans rnidja, aftog hennes
ytterkläder och besvor henne begagna sig af det enda
räddningsmedel, som förefanns, Öfverstinnan lydde
maskinmässigt, emedan förskräckelsen nästan betagit
henne allt medvetande. Men när hon nu skulle krypa
genom slädfönstret, som var tämligen vidt, kom väl
den öfre delen af hennes värda person lyckligen och
väl ut, men därmed stannade det också, i följd af
hennes fylliga, moderna behag. Att dessa emellertid
måtte varit mera artificiella än naturliga, visades däraf,
att hon strax därefter vid ett nytt försök med lätthet
kom ut och plumsade tungt i det kalla vattnet under
ett förfärligt rop. Sebastian drog med kraftig arm
tömmen till sig, och det lyckades honom att lyfta den
nästan sanslösa upp på isen.
Emellertid försökte kusken på Sebastians tillsägelse
att med sin knif sönderskära selarna, på det ej hästarna
skulle draga slädan med sig i djupet. Denna fylldes
ändock alltmera med vatten och sjönk synbarligen.
Med brådskande ifver kastade Sebastian åter ut sin
töm, Emma mottog den, men slog den kring
guvernanten.
»Emma, älskade Emma! för Guds skull tänk på
er själf!» ropade Sebastian.
»Nej, nej!» svarade hon, »jag har min besinning
kvar, men hon är ju af dånad och drunknar, om ej jag
stannar till sist. Drag allt hvad ni förmår, jag skall
söka att lyfta henne. Men skynda, gode Sebastian! ty
vattnet intränger mer och mer.»
Sebastian drog med en förtviflans ansträngning,
och snart hade han äfven guvernanten i säkerhet.
Täckslädan fylldes allt hastigare och syntes luta
åt ena sidan, af den orsak, att den ena hästen, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
