Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
KONUNGEN.
Vi varit det, men med förnuft, o, drottning!
Anfäktade väl Vi Oss nånsin så
Med eder?
DROTTNINGEN (suckande.)
Nej, beklagligtvis!
KONUNGEN.
Milada!
MILADA (sliter sig ur Hankas famn.)
Min far! min dyra mor!
(Skyndar i drottningens armar.)
Hvad öfverraskning!
Nu ser jag först, att kärleken är blind.
NARREN.
Och döf på köpet. Men det är för sent att
vakta elden, när huset står i brand.
KONUNGEN.
Vår dotter! du förglömmer dig. Vi saknat
Din närvaro vid festen. Du bör veta,
Att bruden är nödvändig på ett bröllop.
MILADA (skämtande.)
Det glömde jag, min sann! Från festens larm
Jag flydde hit, ty ack! jag var så varm.
Jag af en händelse fann min gemål
Och räckte honom då en purpurskål,
Ur hvilken vi oss båda svalkat så,
Att åter vi till dansen kunna gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
