Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Andra händelsen - Femte taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
BELA (går emot dem.)
Jag hälsar dig välkommen, ädla fru!
Som snart ett namn, långt dyrare ännu,
Jag kanske gifva får; men lyft din slöja,
Att jag ditt fromma anlet må få röja!
EREMITEN.
Med blottadt anlete de frommas släkt
Till ljuset offrar blott, men med betäckt
Till mörkrets makter. Därtill ej ett ord
Hon yttra får, förr’n gärningen är gjord.
BELA.
Lik godt! »Nöjd obesedt» jag vara vill;
Men kom! Min dotter bor här näst intill.
EREMITEN.
Jag ensam profetissan följa får,
Ej duj - så det uti kontraktet står.
(Ett jämmerrop höres.)
BELA.
Så skynden då! Jag utanför vill dröja
Och mina knän i bön och andakt böja.
^EREMITEN och PROFETISSAN gå in i det angränsande
rummet. BELA ligger lyssnande, på knä, utanför dörren.;
EN HES, ILSKEN RÖST (inifrån.)
Packa dig undan, din rackare!
Nog minns du ännu, din stackare,
Hur jag dig en gång örfilade,
Så att du, tjutande, ilade
Från den förpestade
Brunn, där du gästade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
