- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
xiv

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den andliga begåfningen. Sinnesverktygen ega i sin anordning en stor
öfverensstämmelse; endast hos hvalarne finnas några undantag från den allmänna regeln.
Dessa ega väl ännu en nos, men i gynsammaste fall endast ett mycket bristfälligt
luktsinne. För öfrigt äro näsborrarne hos alla däggdjur parvis tillstädes och
omgifvas af ben och brosk, som bestämma deras gestalt. En i ovanlig grad förlängd
nos eller en snabel, som stundom ega en omfattande rörlighet, äro vanligen
utvecklade till särskilda känselorgan. Luktmusslorna i näsans inre stå med hänseende till
storlek och utsträckning i förhållande till detta sinnes utbildning; deras mycket
utvecklade undre del har likväl icke samma betydelse för luktförnimmelserna som deras
öfre del jemte öfre delen af mellanväggen, på hvilka luktnerven utgrenar sig.
Hörselverktygen äro långt fullkomligare än hos alla andra klasser; örat eger alltid de tre
hörselbenen: hammaren, städet och stigbygeln uti trumhålan; och hos de flesta men
i synnerhet hos landdäggdjuren finnes ett ofta mycket stort utöra. Synen är icke i
så öfvervägande grad utvecklad framför de öfriga sinnena som hos foglarne; Ögonen
äro städse jemförelsevis små och ega aldrig i sitt inre någon af viljan beroende
rörelseförmåga som hos den andra djurklassen; blinkhinnan är förkrympt, men
ögonlocken fullkomliga och äfven ögonhår finnas här och hvar; pupillen är rund eller
lodrätt eller vågrätt förlängd. Hos några däggdjur, såsom hos blinda mullsorken,
täckas ögonen alldeles af den yttre huden. De muskler, som röra ögonklotet, äro
ofta mera sammansatta och talrikare än hos menniskan, ty till de fyra raka och två
sneda, som verka hos henne, komma oftast särskilda tillbakadragningsmuskler.
Smaken är vida fullkomligare än foglarnes, hvartill den köttiga, nervrika tungan låter oss
sluta. Denna visar sig för öfrigt högst olika med hänseende till form, beskaffenhet
och rörelseförmåga: hon kan vara bred, platt och orörlig, eller smal, lång, ja,
maskformig och utsträckbar, är stundom fransad i kanten, stundom besatt med hudtaggar,
såsom t. ex. lejonets tunga eller i allmänhet tungan hos alla kattor, och under den
egentliga tungan kan dessutom finnas bihang, en underliggande bitunga, hos
åtskilliga flädermöss och apor. Känseln visar sig slutligen temligen högt utbildad och
kan förmedlas genom näsan eller handen eller genom morrhår. Känslighet visar sig
för öfrigt på nästan alla kroppsdelar.

Man har ofta kallat däggdjuren »hårdjur», men dermed aldrig skarpt utmärkt
hela klassen. Håren, som vi särskilja som stickelhår och ullhår, ull och borst, äro
visserligen öfvervägande, men likväl förekomma äfven fjäll och taggar, tillhårdnade
ben, hornartade sköldar och hornartade hudvalkar, eller ock tjenar den nakna huden
till kroppens yttre betäckning, hvarjemte öfverhudsbildningarna kunna vara högst
olikartade, ehuru alla endast få betraktas såsom mångfaldiga formförändringar af en
och samma grundväf. En sådan olikhet visar sig äfven i nagelbildningarna, som
stundom äro släta och tunna, stundom runda och tjocka, raka, böjda, trubbiga eller
skarpa, och allt efter dessa olikheter kallas naglar, klor, gräfklor eller hofvar.

Dessa allmänna anmärkningar må vara till fyllest för vår ytliga betraktelse af
däggdjurens kropp. Den som häröfver vill inhemta närmare kunskap, finner denna
i många hand- och läroböcker. Vårt ändamål är, att lära känna hvad vi kalla
djurets lif; och detta mål skola vi derför framför allt behålla i sigte.

Lefnadssättet hos alla de djur, som tillhöra första klassen, erbjuder oss ett rikt
ämne till lärdom och tidsfördrif. Däggdjuren lefva icke så eldigt och så rörligt som
foglarne, ty deras lefnadssätt är mera betänksamt och trögt än hos denna höjdens
lätta skara. De hafva ett allvarligare väsende än dessa och försmå att onödigtvis
anstränga sina kroppskrafter. Blott i barndomen och då den allsmägtiga kärleken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free