Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -
5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 5:e Familjen: Mårddjur (Mustelidæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROFDJUR.
Efter 5 veckors drägtighet föder honan i maj eller juni 5 - 7, ofta blott 3,
stundom äfven 8 blinda ungar, vanligtvis i ett ihåligt träd, der hon af hö, halm, löf
eller något dvlikt redt dem en bädd. Med sällsvnt ömhet omhuldar hon dem, gif-
Di/ i/ " ej
ver dem länge di och bär under flera månader till dem råttor, möss eller sorkar.
Om de ofredas, bär hon dem i munnen bort till ett säkrare ställe, kommer fara på
färde, försvarar hon dem med häpnadsväckande mod. Då de små söta djuren blifva
litet större, leka de ofta med henne i klart solsken, de ströfva i hennes sällskap
omkring på fälten, i synnerhet sådana, som äro rika på underjordiska gångar,
företrädesvis mullvadsbon, och äro alltid till stort nöje för åskådaren. Medan de ännu
åtfölja modern, är rätta tiden att fånga dem, om man vill göra dem tama. Följande
.af ett fruntimmer lemnade skildring af detta djur i fångenskapen står att läsa i
Woods Natur al History: »Då jag», yttrar hon, »slår litet mjölk i min hand,
dricker min tama vesla gerna deraf, men läppjar icke ens på denna sin älsklingsdryck,
om jag icke bjuder henne på detta sätt. Då hon är mätt, går hon till hvila. Hon
bor i samma rum som jag; genom välluktande ämnen söker jag fördrifva den stank,
hon sprider. Om dagen har hon till sofplats en kudde, i hvilken hon gräft sig in,
natten tillbringar hon i en bleckask, som står i en bur, men hon går högst ogerna
in i detta fängelse och lemnar det med synnerligt nöje. Om man släpper ut henne
innan jag vaknat, springer hon upp i niin säng, kryper efter hundratals löjliga skutt
ned under täcket och lägger sig i min hand eller på mitt bröst. Ar jag redan uppe,
då hon slipper lös, kelar hon på alla möjliga sätt åtminstone en half timme med
mig, hon leker som en liten hund med mina fingrar, springer upp på mitt hufvud,
klättrar utefter min arm eller kring kroppen på mig med en lätthet och ett behag,
som jag icke skådat hos något annat djur. Räcker jag fram min hand, skuttar hon
till och med på l meters afstånd upp i denna, utan att någonsin hoppa miste.
Hon ådagalägger stor skicklighet och list i genomdrifvandet af sina önskningar och
gör ofta, såsom det tyckes af smak for ohörsamhet, hvad hon vet vara förbjudet.
Den lilla varelsen känner igen min röst bland tjogtals andras och springer öfver alla,
som stå i vägen för henne, för att komma till mig. Vidare kan det förtjena
anmärkas, att hon gerna leker med en kattunge och en hundvalp, som äro temligen
stora. Hon klättrar utefter deras svans eller ben upp på deras rygg och nacke, men
gör dem icke ringaste skada.»
Om småveslan får en god behandling, kan hon i fångenskapen uppnå 4 - 6 års
ålder; i sitt fria tillstånd lär hon blifva ända till tio år gammal. Dessa små nyttiga
djur äro ty värr ofta utsatta för förföljelse af okunnigt folk, som af lumpet öfvermod
-slå i hjel dem. Man kan lätt fånga dem i fällor, med ägg, småfoglar eller möss till
lockbete; stundom inträffar det till och med, att de förirra sig i en råttfälla. Man
torde tryggt kunna påstå, att intet djur är så väl utrustadt för råttjagt som
sniå-veslan, hvilken för denna och all annan nytta hon gör borde kraftigt skyddas i stäl-
let för att förföli as.
it _
Nära beslägtad med småveslan är Hermelinen eller Lekatt en (Mustela
Er-minea, fig. 90 och 91, till höger), som till utseende och lefnadssätt liknar henne i
hög grad, men är betydligt större. Hela kroppslängden utgör 32 till 33 cm., hvaraf
.svansen upptager 5 till (5 cm. I norden tyckes han dessutom blifva ännu något
större, hannarne med en kroppslängd af ända till 37 cm., honorna 32 cm., svansen
inberäknad. Ryggsidan och halfva svansen från roten äro om sommaren rödbruna,
om vintern helt hvita, undersidan är alltid hvit med gulaktig skiftning och svansens
spets alltid svart.<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0238.html
