- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
268

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

6:E ORDNINGEN: Insektätare (Insectivora) - 4:e Familjen: Spetsmöss (Soricida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under jordytan. Liksom de flesta arterna af familjen är äfven vår näbbmus ett
verkligt nattdjur, som om dagen högst ogerna lemnar sitt underjordiska bo. Aldrig gör
hon detta under middagshettan, och solstrålarna synas verkligen vara henne mycket
besvärliga. Man antager åtminstone, att de många döda näbbmöss, som man under
högsommaren finner på vägar och i gropar, bländats af solen och sålunda dukat
under, ur stånd att finna ingången till sin håla.

Man ser näbbmusen oupphörligt sysselsatt att med sin nos vädra i alla
rigtningar för att söka födoämnen, och hvad hon finner och kan rå med är förloradt. Hon
uppäter sina egna ungar och äfven döda djur af hennes egen art. »Jag har ofta»,
säger Lenz, »haft näbbmöss i lådor. Med flugor, mjölmaskar, daggmaskar o. d.
kunna de knappast tillfredsställas. Åt hvar och en måste jag dagligen bestå en
liten död råtta, näbbmus eller fogel af samma storlek som näbbmusen sjelf. Så små
de än äro, förtärde de dagligen sin råtta och qvarlemnade endast skinn, och ben.
På sådant sätt har jag ofta godt dem feta, men låter man dem lida af hunger
aldrig så litet, så dö de. Åfven försökte jag att icke gifva dem något annat än bröd,
rofvor, päron, hampfrön, vallmo, rof- och kanariefrön etc., men de svulto hellre i
hjel, än de smakade derpå. Fingo de i fett bakade kakor, så beto de deri för
fettets skull. Funno de näbbmöss eller råttor fångade i en fälla, skyndade de genast
dit för att uppäta dem.» Welcker hade en näbbmus, vid hvars ena bakben han
band en stark tråd och lät henne så krypa ned i ett sorkhål. Efter en kort stund
’kom en åkersork framspringande i största förskräckelse med näbbmusen på sin rygg.
Det blodtörstiga rofdjuret hade huggit sig fast i sitt offers nacke, utsög dess blod
som en lo och åt upp det inom kort.

Fig. 110. Husnäbbmus (Crocidura Araneus). Allmän näbbmus (Sorex vulgaris). Nat. st.

Näbbmusens rörelser äro utomordentligt hastiga och viga. I nödfall simmar
hon och förmår klättra upp på lutande trädstammar. Hennes läte är ett skarpt, fint
hvisslande, nästan pipande ljud. Bland sinnena står otvifvelaktigt, såsom jag redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free