- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
57

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIDENSVANSAR.

57

de sydligare trakterna förena sig sidensvansarne alltid till mer eller mindre talrika
sällskap och uppehålla sig längre eller kortare tid i en bestämd trakt, allt efter som
denna erbjuder dem en rikligare eller sparsammare tillgång på föda. Sidensvansen
tillhör icke de muntra och lifliga foglarne, är tvärt om trög och lat och uträttar
endast storverk i förmågan att äta. Han beslutar sig derför ogerna att lemna den
en gång valda platsen, men är ingalunda så enfaldig som det i början kan tyckas, ty
upprepade förföljelser göra honom skygg och försigtig. Under morgon- och
afton-timmarne är han något lifligare, flyger då ut efter föda och besöker framför allt alla
bärförande träd eller buskar, men kommer ned på marken vanligen endast då han

l /*

Fig. 24. Sidensvans (Ampelis garrulus).

vill dricka, rör sig der klumpigt och uppehåller sig der aldrig länge. Den vanliga
locktonen är en besynnerlig, hväsancle drill; sången är låg och obetydlig, men
framföres med ifver och skenbarligen med stor ansträngning. - I sidensvansens
hemland torde om sommaren de all beskrifning trotsande myggsvärmarne utgöra hans
förnämsta, om ock ej uteslutande föda; om vintern deremot måste han nöja sig med
andra näringsämnen, särdeles bär. Insektjagten bedrifver han alldeles på samma sätt
som flugsnapparne; bären afplockar han från grenarne i godan rö, stundom plockar
han väl äfven upp dem från marken. Han blir rigtigt motbjudande genom sin
utomordentliga glupskhet, ty han fortär dagligen en sådan mängd föda, att denna nästan
väger lika mycket som hela hans kropp. - Ända till nyaste tider visste man alldeles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free