Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Armeringsjärns förankring och kallsträckning, av Carl Forssell, professor emeritus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tabell 9. Plattor och rektangulära balkar med uppbockad armering, ä = ändkrok. a.r. = i st. ankringsring å järnände.
Balk [-Betong Kub-hållf.-] {+Be- tong Kub- hållf.+} Armering: d = 19 mm. Ty = 8 000 kg/cm2 Påkänning vid brott Brottorsak
Typ I.itt. bredd cm [-Antal-] {+An- tal+} c/o Uppbockad ände Ankr.-ring D = 60 mm kg/cm2 reduc. "Il 250 kg/cm 2
(TØ kg/cm2 st. horis. d ggr vert. d ggr [-lutning-] {+lut- ning+} längd d ggr c/o horis. vert. Dggr Dggr c/c Dggr
T B. III 24 124 2 1-5 1.5 1: 4 19 I 2 2 7 900 14 500 böj krossning
T B. IV. 24 151 I 5-5 i-5 1: 4 19 2 2 - 7 200 II OOO »
Rekt. C. V 20 Il6 • I 5 1-5 I: 3 19 2.3 - 5 900 II 400 »
Rekt. A. VI2 20 127 I 5 1-5 1: 3 19 IVS 2.3 — 6500 II 900 spräckn. i järnkr.
Medium: 12 200
Avsiktlig felplacering:
Rekt. I. a 20 231 I 5 1-5 — — ’ iVj V* — 6680 7 000 ) Brott vid
Rekt. I. b 20 262 2 1-5 1.5 — — Va V2 2,35 5 400 5 200 / ankringsringen
Rekt. A. III 20 313 I 5 V* I: 3 19 1V3 2,2 — 7 900 — flytning i järnet
Rekt. A. IV 20 295 2 I: 3 19 5/6 2 T2/ 1 / 3 6 500 — spräckn. i järnkr.
T B. II 24 264 2 i/2 V* 1:4 19 I 1,5 2 8 450 — Flytn. i järnet
Rekt. C. II 20 251 I 5 V* 1: 3 19 1V3 2,2 - 8 100 — » » »
Rekt. C. III 20 258 2 1/» V* 1: 3 19 5/6 2 IV3 6 100 — böj krossning
T 10IV i 16 265 2 1,5 1,5 1: 4 12 V 3 1,5 IVS 6 600 6300 »
T 10IV 2 16 260 2 1.5 1,5 1: 4 12 V3 1,5 IV3 6300 6 100 brott v.ankr.-ring
T 10IV3 16 270 2 i,5 1,5 1: 4 12 V3 1,5 IV3 6 700 6 300 » » » » 1
T 10 IV 4 16 270 2 1.5 1,5 1: 4 12 V3 1,5 IV3 6 700 6 300 böj krossning1
T I0IV5 16 310 2 1,5 1,5 i. 4 12 V3 1,5 Il/3 8 200 6850 flytn. i järnet2
c/o = avstånd från centrum till betongsekt:s omkrets,
c/c = » » » » centrum.
1 = efter pulsation 25 000 ggr till 3 000 kg/cm2
2 = » » 25 000 » » 5 200 kg/cm2
10 IV i—5. Betongdelegerades provningar.
formen i vertikalled resp. i båda leder. Är tillåtet
(7j = 4 000 kg/cm2, blir härvid säkerheten 1,75
(= 7 000 : 4 000) resp 1,3 (= 5 200 : 4 000), eller större
än vad man enligt fig. 2 ordinärt kan vänta vid nu
gällande normer.
I balkar A IV, B II och C III ha rundjärnens
mittpartier lagts dikt an mot formen (c/o = x/2 • d) i
balkhömet med förankring enbart vid den uppbockade
änden. Anordningen imiterar förhållandena efter en
hård eldsvåda, då betongens yta sönderbränts, men
betongskållan skyddat järnen från värmeskada.
Försöksresultaten visa, att enbart ändförankring är
tillräcklig, varvid bör beaktas, att brottorsaker voro
böj krossning, spräckning i järnkrök eller flytning i
järnen, medan spräckning under ankringsringen icke
skett. Vid balkar A III och C II med ett järn längs
balkens mitt var förhållandet likadant med flytning i
järnet som brottorsak.
Denna serie visar därtill möjligheten att öka den
effektiva balkhöjden genom att i partier med
maxi-mimoment lägga armeringsjärnen dikt i betongytan
och ordna förankringen genom uppbockade ändar med
ankringsringar.
Ankringskraften hos en ring är beroende av
delningen i sidled, främst av avståndet till betongytan,
vertikalt (c/o vert) och horisontalt (c/o horis). Se
fig. 7. Delningen i sidled mellan två ringar (c/c) spelar
däremot mindre roll, vilket stämmer med
försöksresultaten från ändkrokar.
Vid 5 st balkar 10 IV, 1—5 brusto tvenne, 2 och
3, under ankringsring vid ena balkänden, medan tre,
i, 4 och 5, brusto av annan orsak. Två balkändar av
tio brusto således av ankringsbrott. Härav beräknas
statistiskt (om medelfel, e, är 15 %) ett sannolikt
medelvärde å o; vid brott under ankringsring om 7 500
kg/cm2, då oø = 250 kg/cm2. För 10IV 2 och
10 IV 3 har detta å fig. 7 markerats med fyllda
punkter vid (T; resp. 7 600 och 7 400 kg/cm2.
Vid balkar A VI 2, B III och IV samt C V inträdde
ej ankringsbrott. För dem har å fig. 7 inlagts öppna
cirklar vid tabell 4:s värden å a i (vid oø — 250
kg/cm2). För AVI 2, B IV och C V, som bilda en
tättliggande punktgrupp, har gjorts motsvarande
kalkyl som vid 10IV, under förutsättning (på säkra
sidan) att en fjärde balk skulle brustit vid ena änden
(1: 8). Härav funna medelvärdet å a i vid brott under
ankringsringen markeras av krysset vid o i = 14 500
kg/cm2. Att värdet för balk B III är > 14 500 kg/cm2
synes bekräfta, att kalkylen är på säkra sidan.
Den prickade övre kurvan, A, å fig. 7 angiver
ungefärliga värdet å (Tt- vid olika värden å (c/ohoris
# c/overt) vid d 20 mm med ankringsring D 60 mm
och øø = 250 kg/cm2.
d > 20 mm
Försöksbalkar enligt tab. 5 med armering d = 30,
D = 78 mm resp. d — 40, D — 96 mm (Se
»Byggnadsindustrien» 1947, sid. 367) spräcktes samtliga
under ankringsringarna, vilket var avsett och
möjliggjordes av D< 3 ■ d. Näst sista kolumnen anger
det värde å d, som (vid bibehållet D å ankringsringen)
skulle givit det värde å ait som bestämmes av
triangelpunkten å kurva A. fig. 7. Härav erhålles värdet
å D : d, om kurva A. skall gälla. Det har inlagts å
undre bilden fig. 7 och ger approx. kurva B.
Regler för ankringsringarnas sidodelning i vanlig
betongbalk äro (fig. 6) vid tillåten järnpåkänning —
4 000 kg/cm2 och kubhållfasthet hos betongen =
250 kg/cm2 (eller motsvarande relation dem emellan,
se nedan):
Byggmästaren 1949, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
