Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Werno-metoden — konstruktioner i halm och vass, av Folke Werneskog, disponent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strået placerats och konsthartslimmats mot dörrens
båda ytskikt, som kunna utföras av fiberplattor,
plywood, faner eller annan lämplig ytbeläggning. Genom
att dörrarna innehålla så litet trä, ha de ej någon
som helst förmåga att kasta sig eller skeva. Vart och
ett av cle tusentals stråna håller sin lilla del av ytan
i ett absolut plant skikt. Man får för ovanlighetens
skull också en ljudisolerande dörr. Man är ofta noga
med att väggarna isoleras men tänker ej alltid på,
att ljudet tränger genom den ofta mycket lätta
dörrkonstruktionen.
Stråmaterialets volymvikt är så låg som 0,1. Det
praktiska värmeledningstalet vid normal
fuktighetshalt är ca 0,07. En yttervägg av den konstruktion,
som avbildas och tidigare beskrivits, har därför ett
k-värde av 0,46.
Plattorna äro styva och kunna upptaga tryck, trots
att materialet är poröst. Blocken limmas i hydraulisk
varmpress under ett tryck upp till 8 kg/cm2, utan
att halmstråna stukas eller deformeras på annat sätt.
Provningar har utförts vid Statens Provningsanstalt
för att konstatera väggarnas förmåga att upptaga
tryck dels vid centrisk, vertikal tryckkraft och dels
vid diagonal belastning. Ett mellanväggsblock med
dimensionen 120 X 260 X 9 cm, tillverkat av ett 11/2//
ramverk runt 0111 samt försett med ytskikt av 1/8//
hårda träfiberplattor, visade sig tåla en belastning av
8 650 kg, innan det deformerades. Vid liknande prov
med yttervägg av 2" plank, som var konstruerad efter
gängse principer med skråspikning och påspikade
reglar, erhölls vid en diagonal belastning av 1 200 kg en
deformation — en förlängning av den obelastade
diagonalen — av 28 mm, under det att stråblocket vid
samma belastning fick en formändring av 0,2 mm.
Dessa stråväggar kunna sålunda sägas bilda en
ytbärande konstruktion. Så länge fiberplattor
användas som ytskikt, vågar man emellertid ej till fullo
tillgodogöra sig denna styrka, utan reglarna
dimensioneras i alla väggar så, att de kunna hjälpa till att
taga upp belastningen. Omfattande experiment ha
dock gjorts för att kunna få fram tillräckligt stora
plywoodskivor avsedda att användas som ytskikt.
Därigenom torde man kunna tillgodogöra sig den
ytbärande konstruktionens fördelar.
Stråblocken ha en god formbeständighet, som också
garanterar en god passform för det monteringsfärdiga
huset. För en träkonstruktör är ju träets oerhörda
rörlighet ett stort problem, ty träet sväller ju vid
fuktighet och krymper, clå clet torkas, samt drar på
detta sätt ytskikt, såsom puts och målning, med sig.
Så är ej förhållandet med stråblocken. Verkställda
provningar har visat att halmstrået ej ökar i längd
och ej sväller. Detta har också bekräftats av två års
erfarenhet från utförda byggnader.
I syfte att samordna konstruktionen med de
elektriska samt värme- och sanitetstekniska
installationerna ha särskilda anordningar vidtagits. Sålunda
finnas för el.-rören slitsar i alla blockskarvar samt
vid taket. För rördragningar genom bjälklag finnas
håltagningar. I hus med mera än en våning finns
plats för fördelningsrören mellan bjälklaget och
takluckorna.
Vid Chalmers tekniska högskola provas f. n. golv-
Fig. i. Detalj av dörr utförd som stråblock.
Fig. 2. Principskiss vid enplanshus.
Fig. 3. Deformation av WERNO-block i jämförelse med plankvägg
vid diagonal belastning.
150
Byggmästaren 1949, 6 150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
