- Project Runeberg -  Byggmästaren : tidskrift för arkitektur och byggnadsteknik / Tjuguåttonde årgången. 1949 /
282

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13 - Värmemätning i bostadshus, av Sten Sjöstedt, major

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 4. LME-mätare, principskiss.

Fig. 5. Filip Ahlréns värmemätare, principskiss.

därmed rättvisande vid såväl små som stora
vattenmängder, är turbinhjulet även utformat som rotor
för en liten asynkronmotor med ström från
belysningsnätet. Kontrollanordningar — en till mätarens
vattenflänsar ansluten kvicksilvermanometer samt
mil-liampermeter — finnas, med vilka mätarens funktion
kan följas.

Autometerns användningsområde är störst, där
mätnoggrannhet erfordras. Dess pris vid
standardutrustning exkl. montering är ca 2 000 kr.

Gruppmätare m. m.

För mätning och registrering av medelstora
värmeförbrukningar inom bostadsfastigheter (motsvarande
högst 10 000 kr :s bränslekostnad per eldningssäsong)
såsom för huskropp, större hyresenhet och viel
varm-luftsuppvärmning — liksom även inom industrier —
finnes f. n. icke i marknaden någon mätare i lämplig
prisklass. Det gäller här ofta icke att få absoluta och
mera exakta värden utan främst en uppgift om för
driftskalkyl eller debitering rimliga värden.

Tel. AB L. M. Ericsson, som gjort flera tidigare
insatser även inom det värmetekniska området, har
1948 patentsökt en konstruktion enligt en helt ny
idé — LME-mätaren (fig. 4). Denna värmemätare är
en termoelektrisk värmemängdsmätare avsedd i
första hand för mätning av värmeförbrukningen i ett
slutet cirkulerande varmvattensystem.

Värmemätaren består i huvudsak av två delar, dels
en genomströmningsdel (mätkropp) för det varma
tillförsel- resp. det kalla returvattnet, utrustad med
en termoelektrisk givareanordning, dels en
elektrolyt-mätare, avsedd att anslutas till den termoelektriska
givaren. Mätaren saknar rörliga delar och är helt
oberoende av yttre strömkällor. Den för mätningen
erforderliga strömmen alstras termoelektriskt i
givaren. Samma principiella konstruktion kan användas
för mätning av såväl små som stora värmemängder.

Huvuddelen av den termoelektriska givaren utgöres
av en värmeledande shuntkropp, vars ändar sticka in
i varm- resp. kallvattenkanalen i mätarens
genomströmningsdel. Genom denna shuntkropp, som är
isolerad från kanalväggarna, transporteras värme från
den varmare till den kallare änden. Denna
värmetransport varierar med temperaturdifferensen mellan
varm- och kallvattnet och vattenhastigheten
(vattenmängden). Temperaturskillnaden mellan
shuntkrop-pens ändar blir härigenom en funktion av produkten
av temperaturdifferensen mellan varm- och
kallvattnet och vattenmängden per tidsenhet, d. v. s. en
funktion av den momentana värmeförbrukningen. Genom
speciell utformning av shuntkroppen kan en praktiskt
taget linjär funktion erhållas. I shuntkroppens ändar
finnas termoelement inmonterade, som ge en mot
temperaturskillnaden proportionell elektrisk spänning.
Denna i sin tur integreras av elektrolytmätaren, som
sålunda kommer att ånge värmeförbrukningen. Den
momentana förbrukningen kan erhållas genom att
elektrolytmätaren ersättes med en millivoltmeter.

LME-mätaren är i sin första utföringsform provad
för mindre värmemängder motsvarande normala
förbrukningen i större bostadslägenheter. Praktiska
försök komma att företagas 1949—50. troligen för större
värmemängder med mätarkroppen inkopplad i
shuntar till huvudledningen. Man har tänkt sig att kunna
kalibrera mätaren före leveransen, t. ex. i Mcal.

Värmemängdsmätning vid konstant vattenhastighet
sker enligt civilingenjör Filip Ahlréns metod med
termoelement i fram- och återledningen anslutna till
en elektrolytmätare, vilken integrerar
temperaturskillnaden under viss tidsperiod. Vattenhastigheten
beräknas kunna hållas fullt konstant genom att förse
såväl hela mätgruppen som de olika
förbrukningsdelarna med shunt-(exakt-)ventiler (fig. 5). Kalibrering
sker med en mätfläns och härtill ansluten tryckmätare,

2l8 Byggmästaren 1949, 10

Fig. 3. Autometer, principskiss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 15:48:53 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/byggmast/1949/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free