Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13 - Värmemätning i bostadshus, av Sten Sjöstedt, major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däst genom allt undvikande av det så avsevärda
slöseriet i centraluppvärmcla fastigheter. Och detta
gäller även vid de mest välskötta och med all tänkbar
automatik försedda värmeanläggningarna.
Vissa svårigheter förefinnes, om i någon större del
av en fastighets uppvärmning sker med varmluft eller
värmen från en gemensam central delvis förbrukas på
ett annat icke praktiskt mätbart sätt. Vid
fördelningsmätning i dylika fall får viss beräknad del av
bränslekostnaden hänföras till dylik förbrukning och sålunda
fråndragas före fördelningen efter mätare.
Naturligt är att man helst önskar en central mätare
för varje lägenhet (mätgrupp). Därför äro sådana
mätsystem som LME :s och Ahlréns välkomna, bara
kostnaden kan hållas nere. Beträffande LME-mätaren
är detta tänkbart, ehuru det ännu är för tidigt att
göra en kalkyl. Gäller det redan färdiga hus är man
i varje fall nödsakad att utnyttja flera lokala mätare,
en för varje radiator och en för varje grupp av
varmvattenkranar.
De fördelningsmätare som kommit till användning
äro:
termoelektriska radiatormätare,
avdunstningsmätare för radiatorer och
avdunstningsmätare för varmvatten.
Det termoelektriska systemet — i Danmark ännu
vanligt av Kemp & Lauritzens fabrikat — framgår
av fig. 6. På varje radiator äro anbragta
termoelement med sina »varma» lödställen, medan de »kalla»
äro placerade intill radiatorn, så att de erhålla
ungefär rumstemperatur. Termoelementgrupperna avpassas
efter radiatorstorlek och k-värde. Samtliga
radiatorers termoelement äro seriekopplade i varje lägenhet
och anslutna till en elektrolytmätare med för åverkan
väl skyddade ledningar.
Detta system, som undersökts i Danmark med en
konstaterad sammanlagd medelfelprocent = 8, kostar
40 à 50 kr per radiator inkl. montering.
Avdunstningssystem finnas av flera slag. Det första
och i Danmark även mycket använda systemet är
Odén Clorius A/S:s (Caloriusmätare). Här användes
f. n. en öppen ampull med relativt öppet mätarhus i
termisk kontakt med radiatorytan. Även en
Calorius-varmvattenmätare har konstruerats enligt
delströms-princip.
Caloriusmätarna ha prövats i Sverige i några
fastigheter. Radiatormätaren — en per radiator — har vid
den danska undersökningen konstaterats ha en
medelfelprocent = 14. Dess pris inklusive montering torde
vara omkring 10 kr. Enligt uppgift äro nya
Calorius-konstruktioner förberedda för marknaden.
Det i Sverige förhärskande värmemätningssystemet
är Ingeniørfirmæt Constantin Bruns AjS (CB-mätare).
Vid detta system användes en avdunstningsampufl
med kapillärrör och metallveke och ett relativt väl
slutet mätarhus. Mätarskalan är dubbel, vilket på ett
enkelt sätt möjliggör kontroll av avläsningsarbetet.
C B-radiatormätaren (fig. 7) är undersökt i
Danmark med en medelfelprocent = 10. Den tillverkas nu
helt i Sverige och priset är inklusive montering
normalt ca 14 kr.
CB-varmvattenmätaren är en delströmsmätare med
från delströmsröret — enl. pitotprincip — termiskt
isolerad värmeackumulator. Denna omsluter ampullen
och sker en efterregistrering, så långt möjligt
motsvarande den totala varmvattenvärmemängden.
Mätaren kostar i Sverige normalt kr 35: — inklusive
slutmontering men exklusive delströmsrörets inbyggnad i
varmvattenledningen (ex. på lämplig placering fig. 8).
Oerhört mycket arbete har sedan flera år nedlagts
för att få fram en vid alla tänkbara fall rättvisande
varmvattenmätare till rimligt pris. Problemet är
mycket svårt, då det ju här gäller att taga hänsyn till
varierande temperaturer, tappningshastigheter,
tapp-ningstider liksom uppehåll mellan olika tappningar.
Man har främst inriktat sig på att tillämpa
kalori-meterprincipen, d. v. s. en efterregistrering, som inom
vida gränser registrerar hela värmemängden.
Troligen kommer inom närmaste åren en ny
CB-varm-vattenmätare i marknaden enligt nämnda princip,
sedan praktiska försök i större omfattning hunnit
utföras.
Beträffande de ovan angivna i Danmark undersökta
radiatormätarna böra antecknas att en viss fördel
föreligger ur rättvisesynpunkt genom användningen
av flera mätare i samma lägenhet — i en svensk
modern tvårumslägenhet ofta minst 4. Denna
undersökning visar sålunda vid detta antal, att
medelfelprocenten minskas till hälften. CB-racliatormätarna visa
därför normalt i medeltal högst 5 % fel.
Vid all värmemätning för debitering av de olika
lägenheternas förbrukning måste man — om ej
hyresbeloppen fastställas olika allt efter det relativa
värmebehovet (som på kakelugnstiden) — göra en
»skalreduktion» för de permanent mera utsatta
lägenheterna. Detta problem, som är helt oberoende av
mätnoggrannheten, måste bemästras efter samma grunder
som värmekonstruktören fastställer olika
radiatorstorlek. Vid CB-systemet är f. ö. efter justering genom
utbyte av skalor en relativt enkel sak.
En komplett CB-värmemätningsanläggning, med
såväl radiator- som varmvattenmätare, kostar
vanligen i samband med nybyggnad 120 à 170 kr per
tvårumslägenhet. Vid installation i redan färdiga hus
kan kostnaden för varmvattenmätningen stiga, medan
installation av radiatormätare utföres utan merkostnad.
Av det anförda framgår, att vilken metod man än
väljer för värmefördelningsmätning, måste man räkna
med en viss approximation. Huvudsaken med sådan
mätning är inte att åstadkomma absolut rättvisa utan
fastmer att få fram ett allmänt intresse för sund
värmeekonomi med framför allt undvikande av slöseri.
Enbart genom radiatormätning har i Danmark
konstaterats ca 25 % besparing. Samtidigt har
åstadkommits jämnare värme- och varmvattentillgång och helt
naturligt mindre påfrestning på värmesystemet
förutom många andra fördelar.
Intresset för värmemätning i cless olika tormer nar
stigit betydligt under de senaste tio åren. Härtill har
helt naturligt bidragit bränslefrågans skärpta läge
med höga bränslepriser och numera även
valutasva-righeter. Men även den ständigt stegrade
användningen av kollektivt uppvärmda bostadsfastigheter,
med vid upphörd bränsleransonering säkerligen
betydligt ökade krav på värme och varmvatten, talar för
värmemätning som ett beprövat medel att efter
vanliga ekonomiska lagar åstadkomma sund
sparsamhets-anda.
2l8 Byggmästaren 1949, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
