Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om telegrafapparaterna och deras begagnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
stångens rörelseriktning eger rum, hvilket förhållande är fördelaktigt, när sådan
person telegraferar, som ej plägar »slå ut prickarne». När städtangenter
användas, eger förenämnde kontakt rum endast under sjelfva vändningen eller
mellantiden mellan ned- och uppgående rörelse.
Städet innehar olika plats på de båda slagen af tangenter. På
fjeder-tangenterna befinner sig städet bakom lagren samt ofvanför häfstången. På
städtangenterna befinner sig deremot städet framför lagren eller sadeln samt
under häfstången.
Klacken befinner sig på bådadera bakom lagren (eller sadeln) samt under
häfstången.
Klack och städ särskiljas emellertid alltid lätt derigenom, att det är emot
klacken som häfstången drages af fjedern, då deremot städet ej träffas af
häfstången förr, än denna vid knappen nedtryckes.
Arbetskontakterna eller kontaktpunkterna emellan såväl häfstången och
städet som häfstången och klacken böra vara af platina.
Man bör emellanåt efterse, .om arbetskontakterna blifvit orena, samt i
sådant fall rengöra dem med smergelpapper eller med en mycket fint huggen,
tunn fil fs. k. relaisfil).
Till reglerande af slagets storlek finnes på städtangenternas häfstång en
riktskruf midt ofvanför klacken. Fjedertangenterna deremot hafva tvenne midt
emot hvarandra befintliga riktskrufvar, af hvilka den ena (ej fullt synlig i fig,
41) utgör städet, den andra klacken. Dessutom kunna fjedertangenterna
medelst en spiralfjeder spännas så, att häfstången drages mer eller mindre starkt
mot klacken. Ju mera denna fjeder spännes, desto större kraft måste den
telegraferande använda, för att trycka häfstången mot städet, men desto pålitligare
blir ock klackens beröring med häfstången, när denna innehar sitt hviloläge.
Slaget (eller rörelsens storlek) bör ej vara för litet. Om nemligen
häf-stångens städkontakt befinner sig för nära intill städet, när häfstången ligger
an mot klacken, så inträffar det lätt, att »en gnista» lägger sig uti
mellanrummet och bildar en förening mellan de delar, som skulle vara skiljda. Detta
medför samma olägenhet, som om häfstången hade fallit ned. Isynnerhet bör
man taga sig till vara för detta fel, om kontakterna äro slitna, emedan små,
knappt synliga, flisor af platinan då sticka fram och befordra dylik extra
förbindelse. Har slitningen gått så vida, att den ena kontakten är urholkad mot
den andra, så måste särdeles stort slag användas.
Genom att åter göra slaget för stort uppkommer den olägenheten, att mer
arbete, än nödigt kunde vara, tages i anspråk för rörelsen.
Det vanligaste och farligaste felet hos tangenten är, att häfstången hänger
upp sig. Det afhjelpes genom öfverlagrets (eller tapparnes) eftersläppning och
smörjning eller genom anbringandet af starkare fjeder.
I arbetskontakterna eller i gången mycket slitna tangenter böra ej få vara
i bruk.
När man begagnar fjedertangent, måste man, vid slagets reglerande medelst
de skrufvar, som utgöra de egentliga (inre) kontakterna ör städet och klacken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
