Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handla samt om rättigheten att infora utländska fiskvaror gaf
äfvenledes anledning till flere debatter i utskottet. Härom yttrade
Chydenius under en diskussion d. 5 Aug. 1765: „all rörelse bör
vara fri; är det fritt att fiska allestädes i bohuslänska
skärgården, så bör det ock vara att salta. Kan utländingen lätta
af-sättningen, hvarför får sådant icke ske? vela intet våre egne
handlande täfla med honom, så drifva de sin handtering på
med-bor-gares bekostnad och qväfva landtmannens näring, då likväl en stor
skilnad finnes mellan rikets iutresse och vissa städers intresse,
och städerna äro för landets skuld och icke tvärt omto. Den 21
Okt. samma år hade en viss Möllerstjerna yttrat sig för
fullständig frihet i detta afseende. Häri förenade sig äfven Chydenius,
tilläggande för sin del, att man ej borde så underhålla salterierna,
att man ruinerade fiskarena och hjelpte den rike på den fattiges
depens, ty derpå skulle den ene lida lika mycket som den andre
vunne; också borde man draga sig till minnes, att
kommersekol-legii förbud mot export af sill tillkommit på saltarenas
bearbetande. Då samma fråga sedermera vid justeringen af en för
Göteborgs och Bohus läns fiskerier utarbetad särskild stadga kom till
slutligt afgörande, yttrade Chydenius den 18 April 1766 i
deputa-tionen: „en och hvar lär lätteligen finna, om det är af ömhet för
utländingen som vi här resonnera eller endast för vårt eget
fäderneslands förmån; men när vi tro oss gravera utländingen, så böra
vi se till, att det icke drabbar våra egna fiskare, enär
afsättnin-gen för dem minskas. Här talas i synnerhet om att hjelpa våra
borgare, men vi böra ej allenast hafva afseende på borgarena,
utan på hela allmänheten, helst hvar man är lika berättigad att
deltaga i sillfisket som borgarena. Att lägga dryg afgift på
utländingen är det samma som att utestänga honom och minska
af-nämare af vår vara, och när vi till uppbördsmannens lön och
skriftnaterialier få af utländingen kanske 200 plåtar, så mista
svenske män i sin näring 2000 plåtar“. Något senare under
samma diskussion yttrade han vidare: „det är oändeligen svårt
att öfverlägga om någon sak, när man intet kommer öfverens om
principerna. Här säges, att den svenska sillen stegras för inhemsk
man. Men det är intet möjligt, ty hvad utländingen afhemtar
stiger aldrig till någon qvantitet. Får utländingen snarare sin båt
lastad än den inhemska eller, som är det samma, säljer fiskaren
sillen förr till utländingen än den inhemska, så har utländingen
i det fallet bjudit mest, och det är i handelns natur att få sälja
sin välfångna vara till den, som derför betalar högsta priset. Det
är ock tillika en svenskmanna rättighet, som ingen kan betaga.
Hvad kronans intresse angår, så lär det hufvudsakligast bero
der-uppå, att näringen kommer i stånd och kan bära sig; sedan blir
det först tid att betunga den med afgifter, och hvarjehanda titlar
dertill lära icke heller felas. Sex daler kopparmynts afgift på
lästetalet lär icke heller vara af den betydelse, att man derigenom
må brouillera sig med kronan Danmark, helst vi derigenom först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
