Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af samma nöd tvungen flyttade hans sonson Jakob 212 är
der-efter med hela sin fruktsamma familj dit. De kananeer hade slagit
sig till dyrbara plantager, derföre fans der honing, kryddor, dadel,
mandel, balsam, vin, olja, etc. etc. Men ehuru kosteligt allt detta var,
tvingade [den] dyra tiden dess inbyggare, då brödet var borta. Men
egyptieme voro då redan åkerbrukare; deras fält voro klädda med säd,
då kananeemes prunkade af dyrbara och konstigt afsatta vin-,
frukt-och oljogårdar. Men då hunger inföll, voro dessa glada att fä skänka
bort sina kryddor till Egypten, endast för den friheten att der få köpa
sig födan.
Hade denna talrika stammen i Egypten njutit den frihet dem
först gafs, nemligen att sätta sig ned, taga jorden i besittning och
understödjas med föda och förlag till sina hérdanybyggen, så hade den
på några sekler kunnat sätta Egypten till en skräck för hela den tidens
verld, men sakerna fingo snart helt annat utseende. Han sattes under
tvång; deras lefveme gjordes bittert genom träldom och svårt arbete
med ler och tegel; man förordnade arbetsfogdar öfver dem i mening
att försvaga denna slägt, hvars tillväxt gjorde de egyptier
uppmärksamma.
Träldomen växte ändteligen så högt, att han utbrast i mord och
tyranni, men just detta var ett förebåd och orsak dertill, att det intet
kunde vara länge, ty ju mera en tryckt menighets rop blifver med
våld dämpadt, ju farligare blifver en gång dess utbrott för ett
samhälle. Ledsna vid ett odrägligt ok skuddade alltså Israels barn det
sjelfva ifrån sig, samlade allt det dyrbaraste af Egyptens skatter,
flyttade dermed bort och satte sig fast i skygd af en allmagts hand i
frihet.
Kartago, en i äldre tider florerande stat, hade under sina sufeter
eller årsregenter ej allenast sjelft i sin frihet vuxit i rikedom och
anseende, utan ock dragit under sig styrkan af hela afrikanska sjökustén,
och i Europa gjort stora inkräktningar i Spanien, Sardinien, Korsika
och Sicilien, men ett tvång, som i vår tid skulle anses för allt för litet
betydande, hade så när vändt öfver ända allt sammans.
Det uppkom hos de i deras sold emot de romare krigande
trupper ett missnöje af den orsak, att solden intet blef dem rigtigt
utbetalt, hvarigenom de alla 20,000 afföllo, hvilket likväl i och för sig
sjelft intet hade alldeles så mycket att innebära, om intet påföljderna
blifvit deraf mera betydande.
Det för sin magt och rikedom högmodiga Kartago var en tyrann
emot de andra afrikanska folkslag; det åt kärnan af andras möda,
betungade dem med dubbel skatt, och af folkets höfdingar stod den bäst
hos regeringen, som kunde utpressa den största ränta; derföre gjorde
de undertryckta ett med de missnöjda soldaterna, i det de afsade
poe-niskt herravälde och bestormade med 100,000 man sjelfva Kartago,
som i sin yttersta nöd måste tigga sina arffiender, de romare, om hjelp,
bvilka både med manskap och bemedling sökte stå dem bi, och blef
staden genom sin trogne Hamilkars mod och påfund med plats denna
gång räddad från undergång. Spanien gick dem utur händerna, mest
för samma orsaks skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
