Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
privilegium exklusivum till stapelfrihet i vestra hafvet blef meddelt
Göteborgs stad, och den 1674 Uddevalla beviljade stapel[rätten vardt]
honom betagen, och jemhandeln vid ofvan nämnda marknader stadnade
Göteborgsbon endast i händerna, så föll jempriset inom några år ända
till 18 daler skeppundet eller 3 riksdaler, så att hammarpatronema,
(så kallades då bruksegarne,) jemnte Vermlands bergslags bruksidkare
år 1688 under den 22 Oktober och 25 December, genom ingifna
sup-pliker i kongl. bergskollegium första gången måste klaga öfver det
odrägliga tvång deras jemhandel från den stunden råkat uti, då Uddevalla
förlorade sin stapelrätt.
Det är ömkligt att läsa i handlingarna, huru det gick till med
den emellan bergslagen och Göteborgs stad härigenom uppkomna
vidlyftiga rättegång, och det elände denna bergslag dymedelst sattes uti.
Alla undersökningar och akter samt kollegiernas och konungens
befall-ningshafvandes utlåtande stämma derutinnan öfverens, att Göteborgs
ensamt vunna frihet var den samma, som satte staden i stånd att tvinga
bergslagen. De handlande blefvo af kongliga bergskollegium åtvamade
och hotade att förlora sin rättighet, men allt förgäfves.
Göteborg tvingade 1) neder jernpriset en riksdaler på skeppundet;
2) stegrade oerhördt upp sina varor och sålde sin ritorra råg till 18
daler k. m. tunnan, då Uddevalla sålde samma slags spanmål till 1372
daler dito mynt. 3) Bedrog bergslagen genom ett falskt mål, emedan
saltet såldes i spilträstunnor, som ej liöllo mera än 3 å 3 ’/a skeppa, då
Stockholms mål innehöll en åttondedel mera.
Härvid bör jag anmärka, att sedan Stockholm genom
handels-ordinantien af 1617 första gången kommit in i bergslags-handeln, hade
några synbara monopolier af dem, som nu först ville draga under sig
bergslags-handeln från uppstadsborgarne, icke kunnat föröfvas, emedan
utländska expediterna förmedelst interimsresolutioner och koncessioner,
tvärt emot handelsordinantiema af 1617 och 1673, höllo dem inom
skrankoma, och ehuru samma ordinantier genom kongl. maj:ts
förklaring af den 28 April 1687 sattes i sin fulla kraft, ses dock af
handels-ordinantiema den instundande tiden, och bland annat af kongl.
resolutionen år 1699, att derå ingen verkställighet följt; men för Göteborgsboama
gick det bättre an. De bisprungo 4) icke hammarpatronema och
bruks-egame med tillräckliga förlag. 5) Vägrade de, att ingå kontrakter, och
6) att emottaga och betala det redbara jemet, som öfversteg
kontrakts-summan.
§ 11.
Sammanhanget af saken är korteligen detta: målet anmältes 1688
i kongl. bergskollegium och remitterades af kongl. maj:t under den 20
Jan. och 12 April 1689 till en då förordnad kommerse-kommissions
och kongl. bergskollegii skärskådande; men som ingendera parten var
med bevis försedd, fann kommissionen nödigt att i orten en kommission
af bergskollegii ledamöter skulle förordnas öfver detta mfil, hvarpå
likväl ingen verkställighet följde, utan lemnades bergslagen uti sin
ömkans-värda belägenhet allt till år 1710, då brukspatronerna jemnte menige
bergslagen genom tvenne suppliker och ett memorial itererade sin förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
