Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svar uppå kritiken N:o HO, III, 112 och 113 I Dagligt Allehanda,
dat. Ulfsby den 29 Mars sistlidne.
När jag erinrar mig denna herr kritici vistelseort, och tillika
jemför kritiken med herr professorn och riddaren Kraftmans under
sist öfverståndne riksdag i detta granlaga ämne till sina vänner
yttrade tankar, tror jag mig icke vara långt ifrån att hafva träffat i
auk-torn till denna kritik en af vårt Finlands lärda män och hushållare,
som genom sin hushållsflit i jordbruk hunnit uppnå någon förmögenhet.
En sådan heder ålägger mig ock som en skyldighet, att svara derpå.
Men det måste i tidningar blifva kort, och derför allenast röra det
hufvudsakligaste.
Af herr kritikus anklagas jag först ganska hårdt för svåra
utlå-telser emot personer i min skrift, med den skrubbhyfvelsskrapa, att
jag bort hafva försyn att tillägga dem de gröfsta barbarer. Jag
hisnade i början vid denna pisksläng, men fattade strax mod, så snart
jag hann läsa det citerade stället pag. 58 *) i min pièce, der saken
står helt annorlunda än herr kritikus upptagit den, ty der heter det:
„Han (Sveriges konung) bekläder svenska tronen såsom aristokratins
seger-herre i riksstyrelsen, (det lära kungörelserna af den 19 och 21
Aug. 1772 nogsamt bevittna), men samma okynnesfä söker ännu utöfva
sin vildhet emot riket uti tryckande af dess ringaste undersåtar“. Här
kallas således icke personer för okynnesfä eller sjelfva aristokraterna,
utan den näst förut nämnda aristokratin, som tydligen ses af meningen
och bevises med den singularis, hvaruti verbum söker står. Huru har
då min vördade herr kritikus vågat i sin kritik skrifva X för U och
sju för tu, aristokrater i stället för aristokratin, och söka i stället för
söker, d. ä. personer för lasten, och tilltala mig inför en allmänhet för
en sådan egen transposition? Nej! det går ingalunda an. Laster äro
och böra med skäl heta okynnesfä, ja väl afgrundsfoster och än mera,
utan att någon får stöta sig derpå, och ibland dem bör aristokratin,
som ej annat är än medmenniskors förtryckande, ingalunda hafva det
bästa rummet. Kain må med skäl kallas den förste förtryckaren, som
ej behöfde annan orsak till hämnd, än sin broders lycksalighet, men
han blef ingalunda den sista; aristokratin är vårt slägtes arfsjuka, och
för den hafva många millioner lif blifvit uppoffrade, men än flere
millioners frihet och egendom, och intet så dygdigt, så kristligt samhälle
kan gifvas, der den icke åstadkommer större eller mindre förödelser:
— satser, som redan i vår tid borde allmänt kännas som axiomer, och
allra minst förtjena åtal.
Herr kritikus säger om konungaförsäkran „att ej afhända något
gods, löst eller fast“, att den bäst verkställes, då legohjon tillhålles
att arbeta för årslön, men huru passar det sig, min herr kritikus?
Det förra är ju en rättighet, det senare en skyldighet: intet få
rättigheter och skyldigheter blandas tillhopa; så har jag läst moralen.
På det som kritiseras mot pag. 15 **) får jag med några ord
svara: supponeras det, att Öfverhetens stadga pålägger årstjenst, så är
*) Ofvan sid. 368. **) Ofvan sid. 347.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
