Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkoherde. Det fanns således visserligen, då som nu,
många i andeliga Ståndet, som ej bordt tillhöra det; men
för att vara rättvis, måste man ock erkänna, det flere bland
catholska Presterskapet egde den ädlaste karaktär. Hvad
som här isynnerhet störtade catholicismen, var den stora
rikedom, Clereciet tillskansat sig, och dess inblandning i
Politiken. Detta gäller likväl mer Prælaterna, än det
lägre Presterskapet. Biskoparne uppförde sig som Furstar,
och deras makt och ärelystnad nedsatte Religionen i
allmänhetens ögon. Man betraktade Presterna blott som
partie-chefer, och den helighets glans, som en lång tid
omgifvit och skyddat dem, försvann. Erke-Biskoparne Jakob
Ulfsson, Jöns Bengtsson, Gustaf Trolle; Biskoparne
Kjettil Wase, Hemming Gadd m. fl. upphäfde sig till
Riksföreståndare, Fältherrar m. m. De, med ett ord,
lemnade sig för mycket åt politiska göromål, för att få tid
egna någon omsorg åt Religionen. För det olyckliga
tillstånd, i hvilket Sverige under hela unionstiden var, vore
orättvist att gifva unions-konungarne ensamt skuld.
Svenska Aristokratien ville väl hafva en Dansk till konung, men
ville ej inrymma honom någon makt. Till denna Hydra
slöto sig Prælaterna. Christian den II afhögg den
hufvudet i Stockholmska Blodbadet. Så orättvist, tyranniskt
och grymt detta var, kan man dock svårligen frångå att
erkänna, att ur detta blod upprann för Sverige
lyckligare dagar.
Gustaf Eriksson lärde först i Lybeck, på sin flykt från
Dannemark, att känna Luthers lärosatser, och insåg
genast, hvilken kraftig hjelp han af dem skulle få, för att
krossa Presternas allt för stora makt och komma åt
deras oerhörda rikedomar. Han gick till väga häruti, som
i allt annat, varsamt och försigtigt. Gustaf älskade
penningar och behöfde penningar. Derigenom att han tillät
dem, hvilkas förfäder skänkt egendomar till kyrkor och
kloster, att få återtaga dem, fick han en mängd nitiska
medhjelpare. Han hade dock af dessa ofta mer skada än
gagn. De ville, det allt skulle brådstörtas, och Gustaf
trodde sig komma till målet säkrast, då han gick
långsamt. Han hämmade allt otidigt nit, och förde menigheten
ifrån det ena påfviska bruket efter det andra så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
