Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I OLOF OLOFSSONS STUGA 693
— Gråt ej, mor, det kanske blir bättre, sökte Axel att
trösta.
— Bättre? — Nej aldrig.
— Prosten sade härom söndagen från predikstolen i Carls
kyrka, att, när nöden är störst, hjälpen är närmast.
— Det må vördig prosten säga, hur mycket han vill; men
hur skall hjälpen komma nu, när den inte kommit förr.
— Kanske far kommer hem, mor.
— Ahnej, Axel. Den som en gång kommit ut i kriget,
kommer nog ej lätt tillbaka till hemmet.
— Men moster Emma har varit i kriget och hon är
hemma, menade gossen.
— Ja, barn, förr kunde det väl hända, att en eller annan
kunde rädda sig, när svenska hären gick segrande fram. —
Men nu, när, som det förkunnades redan för länge sedan,
kung Carls här är splittrad, fången, dödad och kungen själf
ligger nere hos hundturken, så kommer ingen mer tillbaka.
— Bättre hade varit mig, att jag stannat ute vid marketen-
teriet, där jag var, än att jagsföljt med Harald hem; kanske
då en kula funnits äfven för mig och jag hade då sluppit
ifrån detta eländet, klagade Emma och vred sina händer.
— Brunnen ute på backen .kunna de då inte taga ifrån
oss, sade Anna. Där skall jag krypa ner, om det här varar-
länge.
— Det får du inte mor, utropade Axel energiskt.
— Så kastar jag mig i sjön då, sade Anna.
— Men om far då kommer hem–––––-
—- Tyst, pojke, tala inte om det. som inte kan ske, be-
fallde Anna.
Axel blef tyst, men han steg upp och började gå af och
an på golfvet, under det att han borrade ned hakan i bröstet
och stirrade dystert framför sig. Det syntes, att han tänkte på
något visst allvarligt — och nog var det dystra tankar som bodde
i hans hjärna, det är säkert och hvem kan undra därpå.
Slutligen började de stackars människorna bereda sig att
gå till hvila.
•— Jag tror, att himlen utgjuter all sin vrede öfver landet
i kväll, sade Anna. Det stormar, så att hela stugan kan blåsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
