Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men med den själsspänstighet, som följde honom
under hela hans lif, öfvergick hans klagan snart åter till
inre harmoni:
Jag ej klandrar lifvets gåta,
Jag vill älska och förlåta.
Och hans tröstlösa ton är aldrig långvarig; den är
blott tolken för ett ögonblickligt missmod, som snart
försvinner inför skaldens förtröstansfulla tillit till den,
som kom med »lifsens och kärlekens eviga ord» till
världen, och till hvilken han ställer sin bön:
Kom, gudason, gästa mig åter!
Ditt härbärge blifve min lågande famn,
Mitt lefvernes lösen ditt heliga namn,
Som synder och brister förlåter.
Hans högsta önskan är då endast den, att i detta
namn finna sitt »lifs lösen», då törs han ock tro, att
»himmelens nåd står öppen för honom, som för alla».
Ur ett bref till Ridderstad på nyåret 1858 vilja vi
anföra: »Ett år bär i sitt sköte mycket: fröjder och
sorger, både väntade och oväntade. Men Gud har i
vår sjal nedlagt krafter att dem möta och mottaga,
såsom en gåfva från honom, en pröfning, en öfning —
och så skall alt till sist lösa sig i välsignelse. Jag, den
irrande flyttfogeln, utan näste, utan ett hem, som jag
kan kalla mitt, utan den torfva af den fosterjord, som
jag så ofta och så varmt besjungit, är ändå glad i mitt
sinne, ty jag har i mitt skiftande lif sett så många
vedermälen af Guds godhet emot mig, uppenbarad i
det varma deltagande, som i rika, lefvande strålar
ut-gjutits öfver mig ur så månget mänskligt hjärta.»
Och då han i ofvan citerade, med all sin enkelhet
och innerlighet i sanning sköna dikt »Sång på julafton»
tänker på, huru därute i rikemans hus ljusen glimma,
och alt är prakt och ståt, då är det ej med afund eller
saknad, han ser alt detta, utan under hjärtlig
förnöjsamhet med sin egen enkla lott:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
