Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
"omtalle han enligt hvad han sjelf sett, det andra
ute, isynnerhet oin det bekräftar
sig hvad Pontan (Descr. Da/t.
p. 747) och O. Rudbeck (At|.
T. 1, 1’- 509) anmärkt, att
nemligen Norrmännen, ännu i dag,
),alla Ishafvet Leber-Zee,
hvilket namn, med en alltför liten
modifikation i begreppet,
möjligen skulle kunna utniärka hvad
Pytheas här menat med
hafs-lunga, — kan likväl tåla en
annan, måhända mindre eftersökt,
jemte sig vid sidan,
en’förklaring som kanske vore mera
naturlig: såvida man nemligen icke
alltid vill efterjaga-—endast det
underbara. Då han oin landet,
d. v. s. om kusterna, dem ban
besökte, säger att ban träflade
der en intim blandning af jord,
vatten och luft, hvilken massa
(förmodligen till mjukhet- och
porositet) liknat en lunga, den
der höjde sig öfver hafvet, (d.
v. s. flöt uppå vattnet) och
hvarken bar eller bröt: (i anledning
hvaraf ban förmodar, att detta
mixtum composition utgjoi t
materiens pr i in i ti fv a
koliesions-tillstånd , uppkommit af verldens
första urämne, chaos); så tro vi
att Pytheas, med denna sin
poetiska beskrifning, ej på ett
naturligare sätt kunnat ufmälu
våra üuf;ot, f;r)lfi;r. lenmt.
jut, tnennof, betteet, olfjor,
alan-fot, nrivat, rnbFii|iior, lonfint,
ra. m. (dyn, santa myror,
häng-flyn) hvilka den tiden
måtte hafva varit mångfaldigt
flera och större; helst man af
alla gamla beskrifningar har
sig bekant, ntt Skandien med
sina, ömsom låga ömsom höga,
kuster, låg fordom vida mera
under vatten ännu. Att
Skandinavien — isynnerhet norra de-
len deraf, den Pytheas tyckes
hafva beskrifvit, den tiden
förnämligast måtte hafva bestått
af stora och sanka kärr och
mossar, hvilka sträckte sig
e-mcllan de djupt ilandet gående
liöga fjällrötter, kan nian sluta
af det begrepp de gamle
gjorde sis? om nonien (jemf. PoMP.
l. j1i, c. 0. jorpanes, c. iii,
P. "Warnefrid, L. i, c. 2,
in. fl.) Ur denna mening synes
äfven Tacitus hafva fattat
Pytheas’ ord, hvilka ban tyckes vilja
förklara sålunda: "nusquam
la-tius dominari marc,
mu/tumflu-minum huc atque illuc ferrc,
nec litt ore le/tus accrnsccre attt
resorberi, sed
influercpeni-tus atque ambirc, ctiam
ju-gis atque montibus inn er i velut
in siw." Sudan han nyss förut,
med afseende å den stelnade
materiens formation, yttrat:
"credo , qitod rariores terræ
mon-tesque, caussa ac materia
tem-pestatum , et pr of unda moles
continui maris tardius
impel-litur.’" Med anledning af
ofvannämnde Taciti yttranden,
jein-förde med Pytheas’beskrifning,
tyckes (let som han fattat
saken alldeles från samma
synpunkt som vi, då ban anmärker
att kusterna vid Thule skiljde
sig från alla andra kuster,
derutinnan, utt vattnet, vid
flod-och cbb tiderne, icke liär, som
annorstädes, steg ocli föll,
u-tan inströmmade i sjelfva
landet (jorden?) och, liksom
förbigående dc yttre skären, steg i de
inre vikarna, der det inträngde
(inmängde) sig mellan berg och
backar. Detta låter endast tänka
sig sålunda, att kusten, på
somliga ställen, bestod af en flytande
IZ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
