Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - I. Centralregeringens allmänna utveckling under Gustaf Adolfs tid - Rådsregeringarna och kollegialsystemets fullbordan (1621—1632) - utvecklingen mot penningehushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÔ02—1634 149
ämnen kunde det dock icke hinna afsätta så stora frukter under
hans egen lifstid. De, som kommo i åtnjutande af de nya
bildningsmöjligheterna, tillhörde en yngre generation, som me-
stadels först under följande årtionden gjorde sig gällande. När
konungen år 1632 begärde, att man ifrån Sverige skulle skicka ut
sekreterare till generalerna, funnos inga dugliga personer att få
vid universitetet, emedan alla studerade teologi, ej politik1. Här
som på så många andra områden har Gustaf Adolf sått för
framtiden. Hans egna medhjälpare af både högre och lägre
rang hade mestadels fullkomnat sin bildning i utlandet2.
Ännu en viktig förutsättning för den administrativa orga-
nisationens genomförande skapades slutligen genom de förän-
dringar, som Gustaf Adolfs tid medförde i det ekonomiska lif-
vet. Statens uppmuntran af handel och näringar, visserligen
efter tidens merkantilistiska grundsatser, satte penningar i om-
lopp i helt annan skala än hittills, och arrendepolitiken syftade
— tydligen efter utländska mönster — till att befria kronan
från det oändliga besväret med alla naturaräntornas uppbörd
och gifva den kontanta medel att handskas med3. Det ena
som det andra hade sina öfverdrifter och vådor, och arrende-
systemet måste efter Gustaf Adolfs tid uppgifvas, men pen-
ningehushållningen trängde dock kraftigt framåt inom den sven-
ska staten på naturahushållningens bekostnad, och därmed un-
derlättades icke minst lösningen af den hittills så kinkiga upp-
giften att aflöna de högre centrala ämbetsmännen4 5 *
.
Redan i början af Gustaf Adolfs regering finner man i
spetsen för dem, som hade särskilda beställningar med kontant
aflöning ur räntekammaren, sådana män som riksstallmästaren
Claes Horn, kammarråden Hans Åkesson och Nils Andersson —
äfven riksråd -, Johan Skytte och Broder Andersson samt
tygmästaren Johan Månsson0, för att icke tala om assessorer
och lägre tjänstemän i hofrätten. Äfven fältherren Jakob de la
1 Per Baner till kanslern 15/,o 1632, O.v. saml., RA.
2 Jfr Annerstedt, I, s. 253, 259 f.
8 Jfr Odhner, s. 225, och nedan, kap. III.
4 Jfr Centralregeringen 1523 — 1594, S. 39, 182.
5 RKB 1614—1617, KA. Den förstnämnde hade i fullmakten af9/i 1612
erhållit försäkran om en sådan aflöning på 2,000 daler. Kungl. koncept, RA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
