- Project Runeberg -  Den svenska centralregeringens utveckling till kollegial organisation i början af sjuttonde århundradet (1602-1634) /
262

(1902) [MARC] [MARC] Author: Nils Edén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - IV. Den högsta rättskipningen och hofrätten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2Ö2 NILS EDÉN
rätter åt vicepresidenten och hvar och en af de två klassernas
tolf bisittare1.
Naturligtvis kunde det inträffa, att äfven af dessa ämbeten
ett eller annat fick stå obesatt. Ej sällan hafva räkenskaperna
anteckning, att i staten uppförda löner på detta sätt blifvit be-
sparade2. Men sådant rubbade icke assessorsposternas karaktär
af verkliga och fasta ämbeten.
Äfven tjänstgöringen blef inom de två lägre klasserna utan
tvifvel vida mera regelbunden än för de i hofrätten förordnade
rådsherrarne ; det måste följa redan däraf, att dessa assessorer
åtnjöto särskild aflöning för sin tjänst. Protokoll och domböcker
vittna otvetydigt därom. Ej heller dessa klasser äro dock alltid
fulltaliga, och huru ofta en assessors frånvaro motiverats af laga
förfall, låter sig sällan afgöras3.
Rättegångsordinantian hade föreskrifvit, att vid hvarje ledig-
het bland hofrättens assessorer domstolen själf skulle upprätta ett
förslag på sex personer af samma klass, inom hvilket konungen
ägde att utnämna den nye bisittaren4. Om tillämpningen af denna
grundsats finnas endast några knapphändiga underrättelser från
förra delen af 1620-talet. Enligt dessa hafva förslagen ingalunda
alltid upptagit ett så stort antal som sex, förmodligen af det
naturliga skäl, att det i de flesta fall icke varit möjligt att för
hvarje ledig plats nämna så många kandidater. I sept. 1621
framlägges inför konungen en längd med tre riksråd, tre adels-
män och åtta ofrälse, och denne utnämner bland dem två riks-
råd, en adelsman och två ofrälse assessorer. I juni 1625 »pre-
senteras» på samma sätt tre rådsherrar och sex adelsmän för
en ledig plats i hvardera af de två högre klasserna; hvilka och
huru många som blifvit utnämnda, är denna gång icke upp-
gifvet6. Huruvida principen äfven fasthölls under de följande
åren, framgår icke af de nu tillgängliga källorna.
1 Kungl. bref 12/4 1629, original bland Kungl. bref, Svea hofrätts arkiv.
RHB för 1629 har dock endast 5 assessores af adel.
2 Anförda räkensk. 1623—-1624, RKB.
3 Jfr Nordvall, a. a., s. 33, not 2, och Gabriel Gustafssons bref till
kanslern 15/9, 2S/9 1624, AOBÏI: 3, s. 78, 80.
4 Jfr ofvan s. 103.
5 Anf. anteckn. i Nord, samt., 320, U. B. Liknande anteckningar för 5/7
1620 och 27/7 1624 upptaga ej de »presenterades» namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centrkol/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free