Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - V. Härens styrelse; krigsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2JO NILS EDÈN
1615 vid sin afresa till det andra ryska fälttåget uppdrog åt
Jesper Matsson Cruus1. Hertig Johan sattes genom en särskild
fullmakt till högstkommenderande å konungens vägnar2 *
; mar-
sken Axel Ryning blef däremot alldeles förbigången. Någon
motsvarande åtgärd synes ej hafva vidtagits 1621, då kriget med
Polen började, men följande år, 1622, inryckte konungen i råds-
regeringens instruktion en föreskrift, att riksamiralen Carl Carls-
son Gyllenhielm skulle hafva inseende äfven med krigsmakten
till lands8. Med den nya krigsperiod, som vidtar år 1625,
börjar konungen på detta område anlita sin svåger Johan Kasi-
mir, och detta års instruktion för den tillförordnade regeringen
förmäler, att H. F. N. Pfalzgrefven fått befälet öfver det svenska
krigsfolket, med fältmarskalken Herman Wrangel såsom närmaste
man4. Ej heller nu är det dock fråga om någon egentlig ad-
ministrativ centralstyrelse, utan hufvudsakligen om militärt kom-
mando, och Herman Wrangel stationeras för sin del i Jönköping
för att kunna hålla ögonen på danska gränsen. Pfalzgrefvens
uppdrag upprepas följande år5, och han får så väl 1627 som
1628 utförliga instruktioner6, men hans ställning förblir, i öfver-
ensstämmelse med hans börd, af utomordentlig art. Han är
konungens personlige ställföreträdare i det militära befälet —
liksom han sedan i viss mån blef det inom finansförvaltningen 7
— och såsom sådan egentligen rådsregeringen sidoordnad, ej ett
organ under den samma 8.
Sedan marsken-fältherren återkommit till Sverige, kunde
krigsväsendets ledning få en själfskrifven företrädare med verklig
ämbetsmafnnaställning. Jakob de la Gardie var användbar i helt
annan utsträckning än Axel Ryning, och han hade under tvenne
årtionden blifvit van att ägna sig åt konungens tjänst. I hans
person får ändtligen det gamla ämbetet plats inom styrelsen.
1 Se ofvan s. 114.
2 RR 26/6 1615.
s SRP I, s. vin.
4 a. a., s. xi.
5 a. a., s. XIV, xxi.
6 RR 26/4 1627, 30/4 1628.
7 Jfr ofvan s. 223.
8 Jfr ordalagen i regeringens instruktioner om förhållandet till Pfalz-
grefven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
