Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden. Organisationens utförande genom Gustaf II Adolf (1611—1634) - VIII. Den centrala organisationens sammanfattning i 1634 års regeringsform - Centralregeringen enligt regeringsformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÖ02—1634 335
vägnar verkställas, så att ingen af dess medlemmar finge handla
på egen hand. Särskildt förbjuder den presidenterna att utöfva
någon som helst myndighet för sina kollegier, om de af en eller
annan anledning lämnade Stockholm eller den ort, dit dessa
kunde hafva blifvit flyttade (p. 16). Öfvergrepp härutinnan skulle
beifras af fiskalen — förmodligen hofrättens fiskal — och straffas
första gången med förlust af ett års underhåll, andra gången
med afsättning från ämbetet1. Begåfve sig någon president bort,
finge den äldste assessorn träda in såsom ordförande i hans
ställe med hans makt och myndighet, naturligtvis endast intill
den ordinarie presidentens återkomst. Regeln specificeras så, att
detta åliggande skulle tillhöra i hofrätten den äldste af riksråds-
klassen, inom krigsrådet i främsta rummet fältmarskalken och
närmast honom rikstygmästaren. Kanslern hade i sitt förslag
gifvit de ställföreträdande presidenterna titlar af vice drots, vice
marsk o. s. v., men dessa ingingo ej i den slutliga texten. Ut-
tryckligt inskärpes äfven, att ingen president och än mindre någon-
assessor finge fatta något beslut annat än gemensamt med samt-
liga tillstädesvarande medbröder, dock med ett viktigt förbehåll:
att konungen själf kunde gifva en ledamot af ämbetsverket speci-
ella befallningar inom dess verksamhetsområde att af vederbörande
ensam och personligen utföras (p. 17). Förvaltningens normala
gång i de centrala kollegierna kan alltså genombrytas af sär-
skilda förtroendeuppdrag från konungen — ett medgifvande, som
trots allt ordande om den kollegiala ordningens orubblighet tyd-
ligen utgår från förutsättningen, att konungen själf har makt
öfver organisationen. Under behandlingen af kanslerns förslag
tilläde man några kompletterande bestämmelser. Om endast en
medlem af ett kollegium vore närvarande, skulle denne likväl hålla
arbetet i gång, men så snart de öfriga komme tillstädes, måste
han meddela dem sina åtgöranden, för att de måtte få tillfälle
att godkänna eller icke godkänna dessa. För att förebygga
missbruk af denna undantagsanordning inskärper man i samband
därmed på nytt, att alla bisittarne böra vara tillstädes; om nå-
gon är frånvarande utan tillstånd eller förfall, får han bära an-
svaret för de åtgärder den (eller de) närvarande nödgas fö-
retaga 2.
1 Sist anförda bestämmelse fanns icke i A. 0:s ursprungliga koncept.
2 Tillägget är särskildt i denna del tämligen illa formuleradt: »Dock är-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
